Truck Driver City...

För några år sedan hade jag en god vän ifrån Göteborg på besök i Örebro. Mannen är mycket modemedveten och duktig på att syna varumärken och samtidigt extremt känslig för att suga upp detaljer i sin omgivning och återskapa dom i tankar och idéer. 
Det var han som myntade Örebros smeknamn"Truck Driver City" i vår umgängeskrets. 
Ett något arrogant uttryck med doft av storstadens uppnästa självförtroende. Men icke desto mindre rätt på många sätt.


Vi hade stått på puben Bishop Arms i någon timma och druckit några öl tillsammans i väntan på ett restaurangbord när han lutade sig fram och ställde den högst relevanta frågan varför så många där inne på puben hade Truckerkeps på sig. Själv hade jag aldrig reflekterat över det men när jag såg mig om så var det helt riktigt osannolikt många med just amerikanska Truckerkepsar. Hade dessa individer samtidigt haft långt stripigt hår, skägg, jeansjackor och band- t-shirts under hade jag kunnat tänka mig att dom varit superheta vintagegrabbar från ett storstadscoolt americanaband men det var inte sånna killar.
Jag och min vän garvade glatt och sedan dess är Örebro "Truck Driver City" för honom men även för mig ibland för att jag tycker uttrycket är rätt skoj.

Det jag däremot inte tänkt på är att uttrycket stämmer mycket mer än vad jag hade kunnat föreställa mig, eller vad min Göteborgsvän ens kunde tro. För honom handlade det ju ändå bara om ett gäng kepsar på en pub. Men när jag häromdagen fick en postavi som sa att jag skulle bli tvungen att hämta ut ett paket direkt på en godsterminal öppnade det verkligen ögonen på mig.
I Örebro finns en värld, en stad i staden, som jag knappt visste om.
En stad full av Truckers med Truckerkepsar på sig.

Jag tog bilen ut till industriområdet Pilängen där jag senast var för kanske fem-sex år sedan. Jag åkte liksom då till Schenkers terminal och lämnade in lappen för att få min kartong. Utanför stod säkert tio lastbilar och lastade på och av. En man letade men hittade inte mitt gods. En annan man upptäckte ett annat företagsnamn på avin och pekade: Det ligger därborta, bortanför postterminalen, höger upp vid rondellen.
Han skrattade. Jag sa förläget att jag inte så ofta vistas i den där världen. Den andra mannen skrattade också. Jag bad om ursäkt för besväret och pös iväg.

Sedan satte jag mig i bilen och körde vidare. Det blev en intressant roadtrip värd ett filmmanus där en puckad innerstadsbo far runt i en stad i staden som han inte visste fanns. Möten med människor han aldrig annars möter men som ser till att hans kartonger och brev kommer fram. Samtal med sköna lirare som kommer körande med truckar som om dom körde STCC. Stängda dörrar, ringklockor, bommar och personal som går på och som går av. Enorma hangarer med gods, små restauranger, lastkajer, kontor och inhägnade områden med bilar, parkeringsplatser och lastbilar och lastbilar som rullar in och rullar ut på våra motorvägar på väg mot sina destinationer någonstans där borta i mörkret och dimman.

Jag hade hört talas om logistikstaden Örebro som politikerna jobbat hårt för att få hit i sann miljöpolitisk anda... Men jag hade aldrig kunnat ana det enorma området med så många olika företag, så många terminaler. Det tog mig en timma att hitta rätt plats, rätt godsterminal och att komma in genom glasdörren och in till en mycket trevlig kille med utomsocknesdialekt som snabbt gav mig mitt paket så att jag kunde åka hem till fredagsmiddagen framför TV:n. Lätt förvirrad över att där borta, på andra sidan Örebro invid avfarten mot Karlskoga, ligger Truck Driver City på riktigt. En plats där ingen kan höra dig skrika...

Nedlagda butiker och brunt papper...

Någonstans i Örebro Centrum

För ett par dagar sedan satt jag ensam på en lunchrestaurang i stan. Jag skrev lite texter och lekte med de sociala medierna som tar allt för mycket tid för att på allvar vara hälsosamt. Så kom dom in. Ett stort sällskap med tillfälliga besökare. Gänget pratade om Örebro. Gjorde sig lustiga över Marjasin för att det var vad vissa av dom visste om stan. Kvitton och Marjasin och sedan ett hö, hö, hö... Medan någon annan hade studerat i Örebro och förstås hade koll på Strömpis.


Det jag reagerade mest på under deras avslappnade lunchsnack var hur dom kommenterade alla de tomma butikslokalerna de passerat under dagen. All papp i fönstren och handskrivna skyltar om hyreslediga lokaler i, som det borde vara, högattraktiva centrumlägen. Dom tyckte det var märkligt i en så stor stad.

Själv har man ju oroande nog vant sig vid synen och suckar mest över det sorgliga i situationen. Men det är oroande om ett gäng på cirka femton personer tar med sig en sådan bild av Örebro hem till sin familj, sina vänner och arbetskollegor. Väljer dom Örebro då om dom ska ge sig ut och resa i Sverige? Jag är rätt övertygad om att man väljer bort vår stad då. Trasiga bilder har en förmåga att stanna i medvetandet.

Jag vet att det finns en hel del butiker inne i stan som fungerar. Väldigt bra till och med. Men totalt är fortfarande cityhandeln en hemsk upplevelse. Stora kedjor och tomma butikslokaler med brunt papper i fönstren. Återigen. Dumma politiska beslut och fastighetsägare utan känsla för den lokale handlaren.
Å jag vet också att det arbetas för förändringar men det är bråttom. Har fått förhandsinformation om minst en stor handlare till i centrum som snart lägger ner sin verksamhet eftersom kunderna inte längre når fram till butiken. Det är allvarligt och det såret kommer kännas när det uppstår.

Stadsarkitekt Peder Hallkvist säger nej...

Nerikes Allehanda hade chattstund med stadsarkitekt Peder Hallkvist i söndags. 
Jag hade inte möjlighet att vara med och ställa några frågor tyvärr. 
Men det ställdes några intressanta frågor från andra.


Bland annat var det en man vid namn Anders Ljung som ställde frågan om "När vi kan få se fler byggnader på höjden?" En fråga i min smak som ni säkert redan förstått om ni läst denna blogg.
Svaret löd:
"Förtätning av staden väcker många känslor hos människor. Att bygga på höjden är ett sätt att förtäta, men att bygga riktigt höga hus är sällan samma sak som låga kostnader per kvadratmeter. Jag tror att staden kommer förtätas på många olika sätt. T ex att områden nära centrum exploateras, som södra Ladugårdsängen, Österport, Kartongbruket, Rynningeåsen, Alnängarna och området norr om norrcity. I de områdena finns möjlighet att skapa många fler bostäder än vad man kan åstadkomma i några höga hus."


Med andra ord så är inte bebyggelse på höjden i Örebro ens med i tankarna. Istället ska staden breddas med  låg bebyggelse som med största säkerhet kommer att se ungefär likadan ut som nu. Inget som får sticka ut utan enbart feg bredd istället för höjd. Rent ekonomiskt har säkert Peder rätt eftersom det är sånt han ska kunna. Men rent estetiskt skulle vi, som jag skrivit förut, vara Sverigeledande i förändring av hur en stad ser ut om vi vågade börja rejält på höjden. Under de föregående sommaren har jag suttit i bil och åkt runt i princip hela södra och hela mellansverige och noterat att alla städer i princip ser exakt likadana ut.
Det krävs inte mycket för att ta täten och gå först i det här fallet. Men det blir väl ett nytt område som ser ut som alla andra med nyproducerade hus. Jag är rätt trött på det där nu. Kom med några nya idéer tack!

En stadskärnas förfall...

Låt mig säga det på en gång. Jämförelsen mellan Örebro och Detroit är naturligtvis långsökt på många sätt. Vad kan en fullständigt utblottad amerikansk gammal industristad säga om Örebro idag? Ja kanske lite grann ändå. Låt mig förklara hur jag tänker.


Idag var jag på en föreläsning ute vid Örebro Universitet. Jan Jörnmark som är docent i ekonomisk historia, författare och fotograf till de mycket populära böckerna om "Övergivna platser" var på plats och berättade om sin nya bok som heter "Avgrunden." En stor del av boken handlar om just staden Detroit och dess historia från en av USA:s rikaste städer dit människor från hela kontinenten kom för att jobba i bilindustrin som bjöd på höga löner och bra villkor. Och vidare till den misär som stadens centrum står för idag.

Det jag mest fastnade för i föreläsningen var just när Jörnmark berättade historien om hur Detroits centrum gick från ett sprudlande storstadscentrum till en spökstad med enbart tomma utbrända och plundrade skelett till hus. Rader av tomma höghus, kyrkor, nöjeslokaler, bostäder och kontorskomplex från 20-30-40 och 50-tal som ingen brytt sig om när framgångsvindarna började vända. Här härjar enbart tomhet eller kriminalitet.

Det började med att fabrikerna flyttade ut från stan, ut till de stora motorvägarna som hade börjat byggas. När fabrikerna flyttade så flyttade fabriksarbetarna och deras familjer med ut till stora förorter. När familjerna väl flyttats ut så flyttade affärerna dit kunderna fanns. Stora köpcentrum, sportarenor och nöjesområden byggdes upp och försvann från city. Kvar inne i stan stannade de arbetslösa och den fattiga underklassen. Allting eskalerade och idag är Detroit en hemsk stad enligt Jan Jörnmark precis som Cleveland. Även om inte alla amerikanska städer dödat sina stadskärnor så vet vi ju att den amerikanska Shopping mall kulturen är stor. Dit bilburna förortsfamiljer åker för att handla mat, kläder, byggmaterial, elektronik för att sedan äta mat, fika och käka glass. Kvar i centrum står kontorsbyggnader dit förortsinvånarna pendlar varje dag för att arbeta. På vissa håll i USA har förvisso pendeln vänt igen.

Det kan man inte anklaga Örebro för. Visserligen har politikerna och fastighetsägarna vaknat när det kommer till centrumfrågan men se er om. Det satsas och har satsats våldsamt på Marieberg, Aspholmen och Boglundsängen för att nämna några områden, de senaste åren.
När den förra politikermajoriteten med framför allt Miljöpartiet men även Folkpartiet bedrev en centrumhandelsfientlig politik i flera år så höll man på att döda centrum totalt. Det ihop med ivern att hela tiden försvåra för nöjesinrättningar och initiativ för att få människor in i centrum var på väg att köra slut på alla oss som älskar städer och dess centrum. Inga kosmetiska ombyggnader kan ändra på det om alla andra signaler visar att man inte vill ha människor i stan.

Återigen. Örebro är inte Detroit. Men grundfrågan hänger ändå ihop. Förortsområdena växer, köpområdena med billighetsvaror utanför stan växer.
Dåliga politiska beslut kan få förödande konsekvenser för en stad.
Se på Västerås som har en halvdöd stenöken i centrum.
Örebro centrum och många av dess affärer blöder men det finns hopp. Motkrafter har satts in.
Jag tror inte på en fullständigt iskall och död stadskärna. Jag lovar. Vi har vaknat i tid.
För jag tror inte att Örebros invånare innerst inne väljer själlösa köpcentrum före en stadskärnas affärs och nöjesutbud om förutsättningarna att nå dessa är på lika villkor.
Det har inte rått lika villkor. Det råder inte lika villkor.
Men arbetet mot det har inletts.

Biograf Roxy-Det alternativa alternativet...

För några dagar sedan dök det upp små artiklar, notiser, om att flera svenska mellanstora städer saknade biografer som inte enbart är invirade i den amerikanska filmfabriken. Så kallade komplementsbiografer. Städer som nämndes var Halmstad, Gävle och Eskilstuna. Det är rätt sorgligt får man säga.


Själv är jag sparsam med att se på film rent generellt vare sig det är på bio, TV eller från DVD:er. Så jag tänker inte slå mig på bröstet här och påstå att jag är en lojal besökare hos Örebros fanbärare i klassen mer alternativa filmer. Det är alltså inte beroende på mig som Biografen Roxy överlever. Men jag är ändå glad att vi i Örebro kan ståta med en så bra verksamhet som Roxy har.

Roxy har funnits i Centralpalatset vid Olaigatan 19 sedan 1913. Från början hette biografen Röda Kvarn men i och med en ombyggnad 1928 bytte biografen namn till Roxy efter en biograf i New York.
Genom åren har Roxy med jämna mellanrum snyggats till och rustats upp och står idag toppmodern med bland annat en digital projektor av 2k-standard som installerades och invigdes för nästan exakt ett år sedan.
Ägarna har varierat men idag är Roxy en kommunal biograf. Biografen är medlem i nätverket Europa Cinemas som arbetar för att öka antalet europeiska filmer på biograferna.

Vill ni veta mer om biografen och dess verksamhet kan ni gå in på Roxy och läsa om dess historia, verksamhet, filmutbud, priser, konferensmöjligheter och en hel del annat.
Det här något vi måste värna och stödja. Det är ett russin i vår stadskarta.
Jag måste själv bli mycket bättre på det!

Framtidens Örebro: Ett Minimanhattan

Framtidens Örebro: Ett Minimanhattan

Man brukar säga att man ska tänka brett, i det här fallet uppmanar jag de styrande att tänka högt.  Jag vill ha ett Örebro som man ser redan när man passerar Hallsberg söderifrån och Glanshammar österifrån. Ett Örebro som lägger sig över de passerande på motorvägen igenom staden och drar dom in till våra torg och gator i centrum.

Nyårsaftonen 1999, strax innan millenieskiftets magiska sifferdramatik, ljöd klockspelet för första gången. Högst upp i Rådhuset i ena tornet ut mot Stortorget ståtar konstverket format av den bulgariske konstnären Emil Mirtchev.

Sex olika figurer tittar ut, sex olika figurer som på sitt sätt ska symbolisera stadens historia.

Jag stod och såg på det här en dag, sedan stod jag och tittade på informationstavlan där klockspelets figurer och stadens symboler blev presenterade.

Först ut är Vikingen som man funnit lämningar efter på flera ställen i vår stad, bland annat under just Rådhuset. En klar symbol inte bara för vår stad utan även för hela vårt land. Smeden står också där som en symbol för vår historia. Örebros position i gränslandet mellan Bergslagens järnhantering och åkermarkens slätter lockade hit affärsmän och hantverkare som hjälpte till att smida medan järnet var varmt.

Därefter Olaus Petri, reformationens fader, född i Örebro 1493 och sedan lärjunge till Martin Luther och därefter översättare av det Nya testamentet till svenska år 1526.

Nummer fyra i raden är Cajsa Warg vars barndomshem låg alldeles i närheten av Nicolaikyrkan längst upp på Stortorget och granne med Rådhuset. Hon föddes i Örebro 1703 men flyttade tidigt till Stockholm för att arbeta som hushållerska. Känd blev hon genom att ge ut kokboksklassikern ”Hjelpreda I hushållningen för unga Fruentimber.”

En kokbok som skulle komma att revideras och uppdateras många gånger, även efter hennes död. Ytterligare en är Hjalmar Bergman, vår mest berömda författare som bland annat skrev ”Markurells i Wadköping” som är starkt inspirerad av den dåvarande småstadens folkliv här i Örebro. Hans penna berättar historier om människor, familjeliv och relationer på ett sätt som ingen annan. En av Sveriges främsta författare genom alla tider. Allt detta tillhör historien och den sista figuren, symbolen, för staden tillhör vår egen tid. ”Ung kvinna av idag”. En stark, självständig kvinna med engagemang och stark framtidstro, allt enligt konstnären Mitchev.

Modiga Örebro

Så nu stod jag framför informationsskylten utanför bokhandeln Lindhska och funderade över just detta. Framtiden. Örebro och Örebroaren. 

Den djupt konservativa och starkt religiöst påverkade staden Örebro håller på att förändras. Men till vad? Vilken berättelse kommer berättas om hundra år, vilken blir nästa figur i Rådhusets klockspel? Ja jag vet förstås inte.

Men varför inte den högt utbildade akademikern som flyttat hit för att gå på vårt Universitet och sedan stannat här för att vår stad sprudlar av kreativ kraft, nyföretagaranda och kaxig, streetsmart storstadsattityd där självförtroende och uppnosighet applåderas ljudligt över gator och torg. Inslutenheten och det interna revirpinkandet är som bortblåst. Nu jobbar alla för Örebros bästa tillsammans.

Kanske blir det en företagare som sett Örebros möjligheter och ovanstående nyföretagaranda och flyttat hit och byggt upp en lokal bas för en global industri. 

Eller varför inte en av våra invandrare som flytt från krig, fattigdom och diktatur för att här i Örebro finna en framtid av möjligheter och öppenhet där de tar vår attityd och mentalitet flera steg vidare. En stad som tar tillvara på alla invånares erfarenheter och kunskaper. En modern stad med modiga invånare.

Mod är också det jag önskar från politikerna. Vi har ett stort arbete med att förändra attityder från det ständiga nekandet och försvåringar för entreprenörer och nytänkare.

Vi måste plocka fram en ja-mentalitet som skickar ut slängkyssar till Sverige.

Ja, vilken bra idé! Den provar vi! Vill jag höra de styrande säga.

Vi måste ha modet att stå ensamma och inte gå samma väg som resten av Sveriges städer. Att våga förändra det visuella. Bilden av Örebro. Fotografiet man plockar med hem efter ett besök i staden. I alla år har detta varit Slottet och sämre före-bild kan man förstås ha. Men Slottet står för historien, vi behöver nya moderna fotografier att komplettera bilden med. Framtidens Örebro borde släppa på gamla byggregler och börja bygga på höjden. Ett minimanhattan på den gamla rullstensåsen vid kanten av Närkeslätten. Det vore kaxigt och skulle definitivt sätta Örebro på den så kallade kartan. Snygga stilfulla bostadshus och kontorskomplex tillsammans med vårt vackra kulturarv. Historia och framtid tillsammans. Låt kloka och ansvarstagande arkitekter, politiker och bärare av historien sitta ner och bygga ett Örebro som skiljer sig från alla andra städer i hela Sverige. Ett Örebro man ser redan när man passerar Hallsberg söderifrån och Glanshammar österifrån. Ett Örebro som lägger sig över de passerande på motorvägen igenom staden och drar dom in till våra torg och gator i centrum. När resecentrum sedan byggs om, bygg bort eller bygg in järnvägsspåren som vilda idésprutor redan talat om. För dyrt och svårt pratar andra om och kanske är det så. Om det vet jag lite. Men sälj marken från Centralen och ut till Aspholmen. Bygg ett stråk av skyskrapor hela vägen mellan citykärnan och väster. Koppla ihop stan med Ekersgatan och dra det närmare city som det så länge viskats om. Gör området mellan Vasabron och Vasatorget till en pampig port mot väster med bostäder, kontor, restauranger, butiker och caféer. Bygg en livescen för stadens levande musikliv. Inte för stor men byggd för ändamålet. Detta vore kaxigt om nått. Man brukar säga att man ska tänka brett, i det här fallet uppmanar jag de styrande att tänka högt.

Badplatser mitt i stan

Framtid och historia. Det ska alltid hänga ihop. Jag tänkte på det när jag gick runt på Örebro Läns Museum en dag och hittade ett gammalt fotografi på det gamla Kallbadhuset som låg nere vid Svartån i ena ändan av Nygatan.

”Kallis” invigdes 1908 och hade OS-kval i simning både till olympiaden 1908 i London och till Stockholm 1912. Badet stängdes redan 1952 men berättelser av min far om hur dom, stadsbarnen, badade både där och överallt i stan där Svartån drar fram ut mot Hjälmaren har levt kvar i mig. Varje år ser jag framför mig hur Örebros invånare kan ligga i parker, i stentrapporna bakom Konserthuset eller utanför Gamla teatern och på uppbyggda soldäck och njuta i solen. För att när svetten börjat rinna och värmen blivit lite för påfrestande hoppa i vattnet för att svalka sig. Jag tänker att det vore något makalöst coolt att i en närstående framtid ha hela centrum som badplats. Snacka om ett levande city där alla typer av näringsidkare skulle slå frivolter av lycka. Ett city där stadens invånare och turister skulle kunna mötas hela vägen från den avslappnade soldränkta dagen med shopping, glassätande, badande och lek till restaurangernas, barernas och nattklubbarnas nattpass. Skulle vi bli unika i Sverige då? Jag vet faktiskt inte. Men jag har aldrig hört om en stad av Örebros storlek och som inte ligger vid havet som haft bad nästan ända in mot Rådhusets bastanta dörrar.

Satsa ett överdåd av pengar och resurser på att rena ån. Inte det duttande vi sett de senaste åren. Bygg ett nytt modernt Kallbadhus nära city med bastu och rekreationsutrymmen även för vinterbad när man ändå är igång. Bygg små bryggor runt Strömpis, Frimis och vid NA-borgen. Utanför Slottet finns ju redan det nybyggda stora soldäcket. Visst vore det läckert? Vilken stad. Vem skulle inte vilja bo här?

Då skulle inte Örebroarna behöva åka onödiga mil till Nora, Askersund, Leken eller långt ut i Hjälmaren för att njuta av sol och bad i naturvatten.

Svartån är Örebros blodomlopp och dess puls måste utnyttjas mycket mer än idag då den mest ligger och skäms i dy och rostiga cyklar.

Örebro-Sjöstaden

Precis som att vi måste närma oss Hjälmaren mycket mer. När jag kör förbi statsgränsskyltarna in mot Örebro vill jag i framtiden läsa: Örebro-Sjöstaden.

Många vet knappt att vår stad har närheten till Hjälmaren. Bygg en stor Marina ute vid Hemfjärden. Bygg bostadshus, hotell och restauranger och cykeluthyrning. Bygg bryggor och promenadstråk med utsiktsbänkar där man kan sitta hand i hand och titta på solnedgången. Locka seglarfolket vid Mälaren och runt Stockholm att segla anrika gamla leder ända fram till historiska händelser inne i Örebro Slott. Vill man inte segla hela vägen in så stannar man i marinan och den mysiga avslappnade hamnen för att ta den hypermoderna utbyggda kollektivtrafikslinjen, som tar besökarna rakt in i centrum på mindre än tio minuter. Kanske ett stopp på vägen i närheten av Stadsparken. Det skulle plötsligt göra Örebro till en sjönära stad på riktigt. Då har vi Naturens Hus, grillplatser och friluftspromenader på ena sidan av Svartåns utflöde, det marina livet på den andra och till sist den kollektiva direktlinjen rakt in i hjärtat av staden.

Ge oss små butiker med själ

En levande stad full av intressanta människor där fastighetsägarna varit lika modiga som politikerna. Att för stadens bästa bygga en stadskärna fylld av små butiker med udda och annorlunda varor som inte de stora köpcentrumens tuffa hyresvillkor klarar av att inhysa. Små butiker med karaktär där Örebroare själva lever ut sina drömmar om en egen verksamhet i en levande stadskärna full med folkmyller. Små butiker som lockar in invånare och besökare in i staden istället för ut till de själlösa handelspalatsen långt utanför. Bygg ett centrum med Örebroare för Örebroare och inte bara stora kedjebutiker som enbart räknar i torra excellark utan känsla för staden de verkar i då om det inte funkar bara packar ihop och drar vidare som Zara en gång gjorde i Krämaren.

Ska vi få en intressant stadskärna ska man begränsa de stora kedjorna och istället, tillsammans med det lokala näringslivet, arbeta stenhårt för att de lokala handlarna ska kunna överleva och frodas. Samarbete är vad som behövs, inte superamerikansk kommersialism. Jag skulle vilja se en stad där man har modet att sänka kostnader och bättra på villkoren för att locka bilarna in i de nu nästan tomma p-husen. Jag vill sedan se dessa p-hus förvandlas till något helt annat än mörka gråa betongytor som enbart ger associationer till otrygga miljöer i otäcka kriminalfilmer. Det måste gå att göra parkeringshusen mer välkomnande, det måste gå att göra dom öppnare med större ytor för manövrering av de bilar som ska parkeras där inne. Dyra garage, trånga och ogästvänliga garage lockar ingen in i dom och det förlorar vi alla på. Jag är helt övertygad om att vi alla kan sluta oss samman och arbeta för Örebro och Örebroarnas bästa. Att när vi fått det unika och charmiga city alla vill ha också står upp för det genom att besöka och handla i dessa butiker. Då ser framtiden ljus ut, då är centrala Örebro en av Sveriges bästa och vackraste platser att vara på.

Då kommer även tillfälliga besökare och turister att stanna inne i vår unika stadskärna.

När detta är sagt tar jag för givet att Norrcity redan står stolt och modernt i arkitekt Jerker Söderlinds anda. Den hypade stadsplaneraren som frälste åtminstone mig och rätt många andra för något år sedan med sitt Business District Koncept. Tankar angående Örebros ”framsida” och huvudled in i stadens centrum. Ett område helt väsensskilt ifrån Södercity.

Jag förutsätter också att politikerna på allvar tagit tag i kollektivtrafikens fiasko de senaste åren och vid det här laget byggt ut den till den självklarhet att alla linjer från ytterområdena går rakt in i city för att mötas där även människor kan mötas. Det är ju det en stads hjärta och lungor är till för. Att mötas, samtala och bygga en stark samhörighet som gör oss stolta och starka tillsammans. En framtidsstad övriga Sverige bara kan drömma om. 

Texten är publicerad för Utmärkt Örebro!

Örnsro IP-Klassisk fotbollsmark

Det här är egentligen fiendeland för en gammal BK Forward-spelare. Nu spelar förvisso inte Karlslunds IF här längre men för mig är idrottsplatsen för alltid förknippad med det rödblå laget. 


Jag parkerade bilen utanför planket vid denna anrika idrottsplats för någon vecka sedan och vandrade förbi porten och gräsmattan där det gamla ballongtältet en gång stod. Det är, eller var, en av stans mysigaste fotbollsplatser. Mina föräldrar hade en liten sliten kiosk här när jag var liten. Det såldes godis, dricka och tidningar men jag tror aldrig att den gick med någon större vinst. Fast den lilla trånga träbyggnaden var charmig och så länge det pågick idrottsaktivitet i området var det ändå en viss ruljans.

Jag hängde ofta där istället för att vara hemma. Smög omkring runt A-planen och kollade träningar med Karlslunds A-lag, ibland lekte jag sakletare i buskarna ut mot Svartån eller invid staketet mot kolonilotterna. Höjdpunkterna var när laget hade skotträning och sköt mot målet som stod en trettio meter ifrån det då för mig väldigt höga planket mot industriområdet.
Jag brukade klättra upp på staketet och dingla med benen fram tills skotten började vina runt mitt huvud, över planket och ut på bilarna som stod parkerade eller for förbi på Idrottsvägen utanför.
Då sprang jag efter bollarna och sparkade tillbaka dom över planket och in på planen igen, men eftersom dom sköt så dåligt och inte hade koll på bollarna så brukade jag låta rulla in en boll då och då i ett buskage där ingen letade. På så sätt hade jag alltid fräscha bollar när jag kom tillbaka till hemmaplan på Trängens IP på andra sidan ån.

Örnsro Idrottsplats är inte längre charmig, inte ens mysig utan bara sliten och ful. Det är lite sorgligt.
Jag tror att det ska byggas bostadshus här i framtiden. Kanske inte över hela området, jag är osäker på det.
Karlslunds IF HFK flyttade sin verksamhet till en nybyggd, funktionell men själlös konstgräsarena vid Rosta Gärde för ett par år sedan. På Örnsro spelar Örebro Syrianska för tillfället.

Det enda med själ kvar på hela området är Villa Örnsro där det gamla Adler´s Kafé låg utmed Svartåns kant. Ossian Adler donerade jorden runt huset till staden när han flyttade från huset med förbehållet att det skulle anläggas en idrottsplats. Drygt hundra år senare kan kanske den gamla idrottsplatsen vara på väg att förlora sin sista match.

 

Törnqvist Hattar 100 år

Den här bloggen kommer med jämna mellanrum lyfta fram butiker, kaféer, restauranger, nöjeslokaler, hotell och så vidare. Alla är sådana som jag tycker förtjänar det av olika anledningar.


Törnqvist hattar är en genuin affär som funnits på samma gata sedan 1911 då det officiella namnet var Hilda Törnqvist hattar. Hilda efter den kvinna som startade affären.
Från början såldes hattar och pälsar. Numer är hattarna fortfarande det primära där dom starkt dominerar utrymmet i lokalen men mössor, handskar, scarves och halsdukar går också att finna.

Butiken firar alltså hundra år i år och har precis i oktober haft jubileum och sitt erbjudandeparty i i lokalen på Engelbrektsgatan 6 vid Fiskartorget.
Inredningen är fortfarande den samma sedan 1956 och det känns på något sätt ganska coolt.
Törnqvist hattar är en av kanske en handfull specialiserade och rena hattbutiker som finns kvar i landet och jag är en aning svag för den typen av specialinrättningar.
Stället är värt ett besök vare sig ni handlar eller inte. Men handla gärna.
Vi vill väl att butiken ska finnas i ytterligare hundra år

Hemsida: Törnqvist Hattar

Porten från Norr

Porten från Norr

Man ska inte döma ut saker innan de är klara. Men jag blir lätt orolig av att se utvecklingen av det nya Rättscentrum vid den norra infarten. Detta är alltså det första besökare i Örebro får se när dom rullar in mot centrum. För mig känns det mer som att man bygger ett skyddsfort för att hålla folk borta istället för att välkomna våra besökare. Å på sätt och vis är det ju ett fort i och med att byggnaden hängs ihop med polishuset och häktet. Jag förstår verkligen tanken när det kommer till ändamålet men på en sådan attraktiv och viktig tomt borde man väl ändå lagt in även en mer välkomnande estetik.
I min värld hade jag gärna sett en stor transparent glasbyggnad på den tomten. En byggnad som liksom bjuder in besökarna till sitt vardagsrum, en byggnad som öppnar upp vår stad.

Torghandeln i Örebro Centrum

Stortorget Örebro

Så här skrev City Örebros VD Stina Storm i ett svar på Facebook där jag lagt in ovanstående bild ifrån en lönefredag i oktober.

Tack för den!!! Men håll i er, även om City Örebro inte får bestämma kvaliteten på torghandeln-så har vi envist lobbat i denna fråga, tre års intensivt tjat kanske lönar sig till slut..., vi får se om man till slut rent politiskt är beredda att ta lite tuffare beslut gällande torghandelns gestaltning och kvaliteter. Vi ger inte upp utan fortsätter att jobba för trevlig torghandel, utan bilar och med bättre kvaliteter. Det tar dock oerhört mkt mer tid än vad jag kunde ana när jag började på city- I mitt jobb tränas min otåliga själ i tålamod...

Go Stina!!(Min anteckning!)

Så här skrev Björn Sundin(Socialdemokratiskt Kommunalråd) på sin blogg där Norrcity och Järntorget diskuterades på ett möte för någon vecka sedan.

• ”Bättre ordning på torghandeln! Gestaltningsprogram och kvalitetspolicy för torgen måste gälla”. Vi har gett förvaltningen i uppdrag att uppdatera kvalitetsprogrammet för bland annat Järntorget så att vi kan komma vidare med diskussionen om utformning av till exempel torgstånd.
• ”Ta bort tillstånd från torghandlare som parkerar på torget”. Bra idé – det är inte meningen att varubilen ska stå uppställd bredvid torgståndet (och torgståndet bör för övrigt se vettigt ut).
• ”Kolla så att torghandlarna har F-skattsedel och att det handlar om schysst konkurrens – innan man ger tillstånd…”.Jo, det borde vara självklart. Jag ska ta reda på mer om hur det går till när vi ger tillstånd för torghandel.
• ”Bygg permanenta torgbodar, som passar in i miljön.”Diskussionen pågår.

Så här tycker jag i frågan.

Jag läser orden förslag, bra idé, diskussionen pågår... Suck. 

Är det inte det den har gjort i flera år nu? Cityhandeln har trampat vatten hur länge som helst och just torghandeln är en del av det som skulle kunna locka människor tillbaka in till stan.

Hur svårt kan det vara att ta ett kommunalt beslut och styra upp torghandeln. Släng ut all nostalgi där bönder med egensnickrade små bord och vingliga ställningar tar plats, släng bort alla rostiga gamla skitbilar som förfular de offentliga torgen, släng bort all presenning, campingstolpar och oattraktivt krimskrams som väldigt, väldigt få vill ha. Är det någon som någonsin sett folk handla på dessa ställen? Förutom några morgonpigga pensionärer och en och annan möhippa. 

Å dessa skruttiga munkvagnar, korvvagnar och de fula glasskioskerna på sommaren. Varför?

Alla dessa så kallade näringsidkare borde få betala straffavgifter för att dom skrämmer bort människorna från stan. Utöver de vanliga avgifterna.

Så politiker: 

Ställ krav. Våga tala om hur ni vill ha det. 

Visa oss inte bara visioner utan ge oss ett beslut någon gång. 

Björn Sundin: Diskutera inte mer, fundera inte ett varv till. 

Ja, det kommer säkert storma lite grann. Nerikes Allehanda kommer leta upp några förnärmade och ledsna själar som tror att det fortfarande är 1938 och som kommer gråta ut i tidningen. 

Som alltid vid förändringar. Men om ni bara tar hand om dom och förklarar att dom får vara med om dom bara ställer upp på de nya kraven så blir nog allt bra.

Sedan kan vi alla ta varandra i händerna och sjunga: 

"We shall overcome..."

Å Stina Storm: 

Fortsätt kämpa! I den här frågan är jag med dig hela vägen.