Låt mig säga det på en gång. Jämförelsen mellan Örebro och Detroit är naturligtvis långsökt på många sätt. Vad kan en fullständigt utblottad amerikansk gammal industristad säga om Örebro idag? Ja kanske lite grann ändå. Låt mig förklara hur jag tänker.
Idag var jag på en föreläsning ute vid Örebro Universitet. Jan Jörnmark som är docent i ekonomisk historia, författare och fotograf till de mycket populära böckerna om "Övergivna platser" var på plats och berättade om sin nya bok som heter "Avgrunden." En stor del av boken handlar om just staden Detroit och dess historia från en av USA:s rikaste städer dit människor från hela kontinenten kom för att jobba i bilindustrin som bjöd på höga löner och bra villkor. Och vidare till den misär som stadens centrum står för idag.
Det jag mest fastnade för i föreläsningen var just när Jörnmark berättade historien om hur Detroits centrum gick från ett sprudlande storstadscentrum till en spökstad med enbart tomma utbrända och plundrade skelett till hus. Rader av tomma höghus, kyrkor, nöjeslokaler, bostäder och kontorskomplex från 20-30-40 och 50-tal som ingen brytt sig om när framgångsvindarna började vända. Här härjar enbart tomhet eller kriminalitet.
Det började med att fabrikerna flyttade ut från stan, ut till de stora motorvägarna som hade börjat byggas. När fabrikerna flyttade så flyttade fabriksarbetarna och deras familjer med ut till stora förorter. När familjerna väl flyttats ut så flyttade affärerna dit kunderna fanns. Stora köpcentrum, sportarenor och nöjesområden byggdes upp och försvann från city. Kvar inne i stan stannade de arbetslösa och den fattiga underklassen. Allting eskalerade och idag är Detroit en hemsk stad enligt Jan Jörnmark precis som Cleveland. Även om inte alla amerikanska städer dödat sina stadskärnor så vet vi ju att den amerikanska Shopping mall kulturen är stor. Dit bilburna förortsfamiljer åker för att handla mat, kläder, byggmaterial, elektronik för att sedan äta mat, fika och käka glass. Kvar i centrum står kontorsbyggnader dit förortsinvånarna pendlar varje dag för att arbeta. På vissa håll i USA har förvisso pendeln vänt igen.
Det kan man inte anklaga Örebro för. Visserligen har politikerna och fastighetsägarna vaknat när det kommer till centrumfrågan men se er om. Det satsas och har satsats våldsamt på Marieberg, Aspholmen och Boglundsängen för att nämna några områden, de senaste åren.
När den förra politikermajoriteten med framför allt Miljöpartiet men även Folkpartiet bedrev en centrumhandelsfientlig politik i flera år så höll man på att döda centrum totalt. Det ihop med ivern att hela tiden försvåra för nöjesinrättningar och initiativ för att få människor in i centrum var på väg att köra slut på alla oss som älskar städer och dess centrum. Inga kosmetiska ombyggnader kan ändra på det om alla andra signaler visar att man inte vill ha människor i stan.
Återigen. Örebro är inte Detroit. Men grundfrågan hänger ändå ihop. Förortsområdena växer, köpområdena med billighetsvaror utanför stan växer.
Dåliga politiska beslut kan få förödande konsekvenser för en stad.
Se på Västerås som har en halvdöd stenöken i centrum.
Örebro centrum och många av dess affärer blöder men det finns hopp. Motkrafter har satts in.
Jag tror inte på en fullständigt iskall och död stadskärna. Jag lovar. Vi har vaknat i tid.
För jag tror inte att Örebros invånare innerst inne väljer själlösa köpcentrum före en stadskärnas affärs och nöjesutbud om förutsättningarna att nå dessa är på lika villkor.
Det har inte rått lika villkor. Det råder inte lika villkor.
Men arbetet mot det har inletts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar