Framtidens Örebro: Ett Minimanhattan

Framtidens Örebro: Ett Minimanhattan

Man brukar säga att man ska tänka brett, i det här fallet uppmanar jag de styrande att tänka högt.  Jag vill ha ett Örebro som man ser redan när man passerar Hallsberg söderifrån och Glanshammar österifrån. Ett Örebro som lägger sig över de passerande på motorvägen igenom staden och drar dom in till våra torg och gator i centrum.

Nyårsaftonen 1999, strax innan millenieskiftets magiska sifferdramatik, ljöd klockspelet för första gången. Högst upp i Rådhuset i ena tornet ut mot Stortorget ståtar konstverket format av den bulgariske konstnären Emil Mirtchev.

Sex olika figurer tittar ut, sex olika figurer som på sitt sätt ska symbolisera stadens historia.

Jag stod och såg på det här en dag, sedan stod jag och tittade på informationstavlan där klockspelets figurer och stadens symboler blev presenterade.

Först ut är Vikingen som man funnit lämningar efter på flera ställen i vår stad, bland annat under just Rådhuset. En klar symbol inte bara för vår stad utan även för hela vårt land. Smeden står också där som en symbol för vår historia. Örebros position i gränslandet mellan Bergslagens järnhantering och åkermarkens slätter lockade hit affärsmän och hantverkare som hjälpte till att smida medan järnet var varmt.

Därefter Olaus Petri, reformationens fader, född i Örebro 1493 och sedan lärjunge till Martin Luther och därefter översättare av det Nya testamentet till svenska år 1526.

Nummer fyra i raden är Cajsa Warg vars barndomshem låg alldeles i närheten av Nicolaikyrkan längst upp på Stortorget och granne med Rådhuset. Hon föddes i Örebro 1703 men flyttade tidigt till Stockholm för att arbeta som hushållerska. Känd blev hon genom att ge ut kokboksklassikern ”Hjelpreda I hushållningen för unga Fruentimber.”

En kokbok som skulle komma att revideras och uppdateras många gånger, även efter hennes död. Ytterligare en är Hjalmar Bergman, vår mest berömda författare som bland annat skrev ”Markurells i Wadköping” som är starkt inspirerad av den dåvarande småstadens folkliv här i Örebro. Hans penna berättar historier om människor, familjeliv och relationer på ett sätt som ingen annan. En av Sveriges främsta författare genom alla tider. Allt detta tillhör historien och den sista figuren, symbolen, för staden tillhör vår egen tid. ”Ung kvinna av idag”. En stark, självständig kvinna med engagemang och stark framtidstro, allt enligt konstnären Mitchev.

Modiga Örebro

Så nu stod jag framför informationsskylten utanför bokhandeln Lindhska och funderade över just detta. Framtiden. Örebro och Örebroaren. 

Den djupt konservativa och starkt religiöst påverkade staden Örebro håller på att förändras. Men till vad? Vilken berättelse kommer berättas om hundra år, vilken blir nästa figur i Rådhusets klockspel? Ja jag vet förstås inte.

Men varför inte den högt utbildade akademikern som flyttat hit för att gå på vårt Universitet och sedan stannat här för att vår stad sprudlar av kreativ kraft, nyföretagaranda och kaxig, streetsmart storstadsattityd där självförtroende och uppnosighet applåderas ljudligt över gator och torg. Inslutenheten och det interna revirpinkandet är som bortblåst. Nu jobbar alla för Örebros bästa tillsammans.

Kanske blir det en företagare som sett Örebros möjligheter och ovanstående nyföretagaranda och flyttat hit och byggt upp en lokal bas för en global industri. 

Eller varför inte en av våra invandrare som flytt från krig, fattigdom och diktatur för att här i Örebro finna en framtid av möjligheter och öppenhet där de tar vår attityd och mentalitet flera steg vidare. En stad som tar tillvara på alla invånares erfarenheter och kunskaper. En modern stad med modiga invånare.

Mod är också det jag önskar från politikerna. Vi har ett stort arbete med att förändra attityder från det ständiga nekandet och försvåringar för entreprenörer och nytänkare.

Vi måste plocka fram en ja-mentalitet som skickar ut slängkyssar till Sverige.

Ja, vilken bra idé! Den provar vi! Vill jag höra de styrande säga.

Vi måste ha modet att stå ensamma och inte gå samma väg som resten av Sveriges städer. Att våga förändra det visuella. Bilden av Örebro. Fotografiet man plockar med hem efter ett besök i staden. I alla år har detta varit Slottet och sämre före-bild kan man förstås ha. Men Slottet står för historien, vi behöver nya moderna fotografier att komplettera bilden med. Framtidens Örebro borde släppa på gamla byggregler och börja bygga på höjden. Ett minimanhattan på den gamla rullstensåsen vid kanten av Närkeslätten. Det vore kaxigt och skulle definitivt sätta Örebro på den så kallade kartan. Snygga stilfulla bostadshus och kontorskomplex tillsammans med vårt vackra kulturarv. Historia och framtid tillsammans. Låt kloka och ansvarstagande arkitekter, politiker och bärare av historien sitta ner och bygga ett Örebro som skiljer sig från alla andra städer i hela Sverige. Ett Örebro man ser redan när man passerar Hallsberg söderifrån och Glanshammar österifrån. Ett Örebro som lägger sig över de passerande på motorvägen igenom staden och drar dom in till våra torg och gator i centrum. När resecentrum sedan byggs om, bygg bort eller bygg in järnvägsspåren som vilda idésprutor redan talat om. För dyrt och svårt pratar andra om och kanske är det så. Om det vet jag lite. Men sälj marken från Centralen och ut till Aspholmen. Bygg ett stråk av skyskrapor hela vägen mellan citykärnan och väster. Koppla ihop stan med Ekersgatan och dra det närmare city som det så länge viskats om. Gör området mellan Vasabron och Vasatorget till en pampig port mot väster med bostäder, kontor, restauranger, butiker och caféer. Bygg en livescen för stadens levande musikliv. Inte för stor men byggd för ändamålet. Detta vore kaxigt om nått. Man brukar säga att man ska tänka brett, i det här fallet uppmanar jag de styrande att tänka högt.

Badplatser mitt i stan

Framtid och historia. Det ska alltid hänga ihop. Jag tänkte på det när jag gick runt på Örebro Läns Museum en dag och hittade ett gammalt fotografi på det gamla Kallbadhuset som låg nere vid Svartån i ena ändan av Nygatan.

”Kallis” invigdes 1908 och hade OS-kval i simning både till olympiaden 1908 i London och till Stockholm 1912. Badet stängdes redan 1952 men berättelser av min far om hur dom, stadsbarnen, badade både där och överallt i stan där Svartån drar fram ut mot Hjälmaren har levt kvar i mig. Varje år ser jag framför mig hur Örebros invånare kan ligga i parker, i stentrapporna bakom Konserthuset eller utanför Gamla teatern och på uppbyggda soldäck och njuta i solen. För att när svetten börjat rinna och värmen blivit lite för påfrestande hoppa i vattnet för att svalka sig. Jag tänker att det vore något makalöst coolt att i en närstående framtid ha hela centrum som badplats. Snacka om ett levande city där alla typer av näringsidkare skulle slå frivolter av lycka. Ett city där stadens invånare och turister skulle kunna mötas hela vägen från den avslappnade soldränkta dagen med shopping, glassätande, badande och lek till restaurangernas, barernas och nattklubbarnas nattpass. Skulle vi bli unika i Sverige då? Jag vet faktiskt inte. Men jag har aldrig hört om en stad av Örebros storlek och som inte ligger vid havet som haft bad nästan ända in mot Rådhusets bastanta dörrar.

Satsa ett överdåd av pengar och resurser på att rena ån. Inte det duttande vi sett de senaste åren. Bygg ett nytt modernt Kallbadhus nära city med bastu och rekreationsutrymmen även för vinterbad när man ändå är igång. Bygg små bryggor runt Strömpis, Frimis och vid NA-borgen. Utanför Slottet finns ju redan det nybyggda stora soldäcket. Visst vore det läckert? Vilken stad. Vem skulle inte vilja bo här?

Då skulle inte Örebroarna behöva åka onödiga mil till Nora, Askersund, Leken eller långt ut i Hjälmaren för att njuta av sol och bad i naturvatten.

Svartån är Örebros blodomlopp och dess puls måste utnyttjas mycket mer än idag då den mest ligger och skäms i dy och rostiga cyklar.

Örebro-Sjöstaden

Precis som att vi måste närma oss Hjälmaren mycket mer. När jag kör förbi statsgränsskyltarna in mot Örebro vill jag i framtiden läsa: Örebro-Sjöstaden.

Många vet knappt att vår stad har närheten till Hjälmaren. Bygg en stor Marina ute vid Hemfjärden. Bygg bostadshus, hotell och restauranger och cykeluthyrning. Bygg bryggor och promenadstråk med utsiktsbänkar där man kan sitta hand i hand och titta på solnedgången. Locka seglarfolket vid Mälaren och runt Stockholm att segla anrika gamla leder ända fram till historiska händelser inne i Örebro Slott. Vill man inte segla hela vägen in så stannar man i marinan och den mysiga avslappnade hamnen för att ta den hypermoderna utbyggda kollektivtrafikslinjen, som tar besökarna rakt in i centrum på mindre än tio minuter. Kanske ett stopp på vägen i närheten av Stadsparken. Det skulle plötsligt göra Örebro till en sjönära stad på riktigt. Då har vi Naturens Hus, grillplatser och friluftspromenader på ena sidan av Svartåns utflöde, det marina livet på den andra och till sist den kollektiva direktlinjen rakt in i hjärtat av staden.

Ge oss små butiker med själ

En levande stad full av intressanta människor där fastighetsägarna varit lika modiga som politikerna. Att för stadens bästa bygga en stadskärna fylld av små butiker med udda och annorlunda varor som inte de stora köpcentrumens tuffa hyresvillkor klarar av att inhysa. Små butiker med karaktär där Örebroare själva lever ut sina drömmar om en egen verksamhet i en levande stadskärna full med folkmyller. Små butiker som lockar in invånare och besökare in i staden istället för ut till de själlösa handelspalatsen långt utanför. Bygg ett centrum med Örebroare för Örebroare och inte bara stora kedjebutiker som enbart räknar i torra excellark utan känsla för staden de verkar i då om det inte funkar bara packar ihop och drar vidare som Zara en gång gjorde i Krämaren.

Ska vi få en intressant stadskärna ska man begränsa de stora kedjorna och istället, tillsammans med det lokala näringslivet, arbeta stenhårt för att de lokala handlarna ska kunna överleva och frodas. Samarbete är vad som behövs, inte superamerikansk kommersialism. Jag skulle vilja se en stad där man har modet att sänka kostnader och bättra på villkoren för att locka bilarna in i de nu nästan tomma p-husen. Jag vill sedan se dessa p-hus förvandlas till något helt annat än mörka gråa betongytor som enbart ger associationer till otrygga miljöer i otäcka kriminalfilmer. Det måste gå att göra parkeringshusen mer välkomnande, det måste gå att göra dom öppnare med större ytor för manövrering av de bilar som ska parkeras där inne. Dyra garage, trånga och ogästvänliga garage lockar ingen in i dom och det förlorar vi alla på. Jag är helt övertygad om att vi alla kan sluta oss samman och arbeta för Örebro och Örebroarnas bästa. Att när vi fått det unika och charmiga city alla vill ha också står upp för det genom att besöka och handla i dessa butiker. Då ser framtiden ljus ut, då är centrala Örebro en av Sveriges bästa och vackraste platser att vara på.

Då kommer även tillfälliga besökare och turister att stanna inne i vår unika stadskärna.

När detta är sagt tar jag för givet att Norrcity redan står stolt och modernt i arkitekt Jerker Söderlinds anda. Den hypade stadsplaneraren som frälste åtminstone mig och rätt många andra för något år sedan med sitt Business District Koncept. Tankar angående Örebros ”framsida” och huvudled in i stadens centrum. Ett område helt väsensskilt ifrån Södercity.

Jag förutsätter också att politikerna på allvar tagit tag i kollektivtrafikens fiasko de senaste åren och vid det här laget byggt ut den till den självklarhet att alla linjer från ytterområdena går rakt in i city för att mötas där även människor kan mötas. Det är ju det en stads hjärta och lungor är till för. Att mötas, samtala och bygga en stark samhörighet som gör oss stolta och starka tillsammans. En framtidsstad övriga Sverige bara kan drömma om. 

Texten är publicerad för Utmärkt Örebro!