Flytten tillbaka till stan

I tio år var jag borta från Örebro under mina år som professionell fotbollspelare. År som var välbehövliga, ja rent utsagt avgörande för min utveckling som människa. Hade jag stannat hade jag kvävts. Örebro var kvävande på den tiden, lågt i tak och en mentalitet att ingen jävel skulle få sticka ut från mängden. Det smittade även fotbollens värld vilken var den jag levde i större delen av dygnet. 

Alla skulle rätta in sig i det anonyma kollektiva gråsosseledet. Moralismen firade stora triumfer i denna frireligiösa region samtidigt som staden mest såg in på sig själv på ett självgott sätt istället för att se ut över Sverige och söka intryck. Denna mentalitet har gjort så att Örebro vandrat i dödsskuggans dal i allt för många år redan. Vi har varken synts eller hörts genom flera decennier. Ingen har brytt sig om oss.

Även om en hel del av ovanstående egenskaper fortfarande ligger och skaver som ett litet, litet infekterat sår så är Örebro verkligen på gång att bli någonting annat. Krafter finns numer för förändring i attityder och mentalitet. Inflyttningen är stor så snart kan vi inte värja oss längre från påverkan utifrån vare sig vi vill det eller inte. Ett generationsskifte har genomförts i politiken vilket var välbehövligt, även på andra håll är maktbalansen i gungning. Fortfarande sitter det bromsklossar på olika maktbaser i stan men det kommer att förändras om utvecklingen fortsätter i samma riktning som nu vilket den kommer att göra eftersom motsatsen betyder stagnation. Det är här jag vill vara med och påverka.

Inbillar mig förvisso inte att denna blogg kommer att förändra något stort men det är inte det enda jag gör och det kommer jag berätta om. Detta är mer en bas att sätta ner tankar, irritera lite, hylla och ha kul. Ett litet bidrag i det stora maskineriet att visa upp vår stad, min stad. Dess brister och fördelar genom mina ögon, öron och mun. Det blir ris och ros, pisk och smekningar, bråk och kärlek. Precis som livet i övrigt.

Jag tycker mycket om alla de städer jag bott i genom åren. Norrköping, Dalian i Kina, Stavanger och Göteborg. Till dessa åker jag mer än gärna tillbaka när som helst jag får möjligheten. Det är hemma på ett sätt men ändå inte. Jag flyttade till Örebro för tryggheten efter många års flackande. Jag behövde en lugn bas att börja om på efter fotbollskarriären. Jag flyttade inte hem för människornas skull om jag ska vara ärlig. Jag flyttade för att Örebro är hemma på riktigt. Här kan jag alla gator och torg, gränder och parker.
Den här bloggen är en kärleksförklaring till en plats jag vill ska bli ännu bättre. Men man kan aldrig vara säker på att jag kommer bo här för alltid. Men så längre jag gör det kommer jag att ha en åsikt om det som händer och det jag ser. På denna blogg eller i nått annat sammanhang. Va säkra på det.