Vi vilar!

Den här sidan är vilande. Vi får se när och om den kommer igång.
Jag kommer låta er få veta det i så fall.
Förstås!

Kram.

En egoistisk byggherre med attraktiv mark

Den här länken som jag lagt in till en artikel ifrån Nerikes Allehanda säger allt om den kritik jag tidigare gett utlopp för mot egoistiska fastighetsägare som påstår att dom vill utveckla Örebro för att dom bryr sig om Örebro fast dom egentligen innerst inne är envisa och egoistiska. Bryr sig bara om sig själva och sitt. Barnsliga som bara vill ha sin egen vilja fram utan några bredare tankar där Örebro som stad får plats.

Leif Karlsson, Husherren vägrar att bygga bostäder på Arlas gamla jättetomt på grund av att stadsantikvarien vill bevara ett par mindre hus i ena kanten av jätteområdet. Som om det sabbar helheten.
Han ser hellre att området blir en uppställningsplats för ett åkeriföretag.
Granne till Svampen där så många turister kommer för besök kan han alltså tänka sig att göra stans fulaste plats. Infarten till stan från motorvägen där så många bilar dagligen passerar.
Där skiter han i Örebroarna och kan tänka sig en lastbilsparkering.

Visst det är säkert förhandlingsteknik. Han vill sätta press på kommunen som så gärna vill utveckla denna del av stan så att den ser inbjudande ut. Jag tycker det är oförskämt och så egoistiskt av Leif Karlsson.
Som sagt!

http://na.se/stadsliv/1.1587078-arlatomten-far-sta-och-forfalla

Norrcity-ur Pelle Blohm´s perspektiv

Politiskt krig mot bilismen, ett Södercity som handelscentrum med småbutiker och Centralpalatsets solsida som ett kultur- och evenemangstråk. Det är några ingredienser i Örebro Kommuns ”Utvecklingsplan för Norrcity.” Intressant men jag är inte helt nöjd.

Det pågår ett politiskt krig emot bilismen i vår stad. Jag trodde att vi skulle få en något större acceptans för tanken, att centrumhandel och bilism i en stad av Örebros storlek kraftig hänger ihop, när den nya majoriteten började styra staden.

Det kan jag direkt glömma efter att ha plöjt igenom den nypresenterade ”Utvecklingsplanen för Norrcity.” År 2020 ska vi alla gå, cykla eller åka kollektivtrafik. Miljö och hälsofundamentalister hoppar jämfota i takt med att miljöförstöringen flyttar utanför stadsgränsen där den externa handeln skär guld med smörkniv.

Att sätta press på bilindustrin och bygga bilar(fordon) för framtiden som passar in i den framtida staden verkar aldrig politiker ens tänkt på. Antar att det är för stort och svårt att ta tag i. Lättare att bara förbjuda de avgasmonster vi ser idag.

För det är själva tanken på bilen och dess ägare som symbolen för den individuella och fria individen som verkar väcka avsky.

Således är utvecklingsplanen att fortsätta plocka bort parkeringsytor i stan och ersätta de med hus med butiker som ingen når in till.

Tillfarterna in i centrum reduceras till nästan noll för i framtiden kommer alla att komma med tåg och buss där de väller in i stan via breda gångavenyer, in mot kommers, kultur och nöje.

Med det sagt antar jag att Örebroare i framtiden inte kommer att pressas av de högst vardagliga sysselsättningarna som att jobba, skjutsa ett barn till musikskolan, det andra till fotbollsträningen, handla mat, träna, träffa vänner över en kopp kaffe och kanske lite shopping inne i stan. Det är väl bara att ta av sin digra tid och cykla, gå eller åka tidsätande stadsbussar. Ja vi ska alla bli lallande flanörer med hur mycket fritid som helst att njuta av stadens vackert ombyggda gator och torg.

Jag läser ”Utvecklingsplanen för Norrcity” och ser en slutsats som jag anser vara fel. Visserligen kan jag instämma i att: ”Norrcity ska komplettera och inte konkurrera med Södercity.” Men slutsatsen…

Enligt förslaget ska Norrcity bli ett pittoreskt inslag med småbutiker utefter gatorna och inne på gårdar och genom passager med Göteborgs Victoriapassagen som en förebild. Allt detta för att vara en motbild till Södercitys stora kedjor och gallerior med höga hyror och tuffa kontraktsvillkor. Jag förstår denna tanke men tycker den är fel. Man borde tänka tvärtom. Galleriorna är där i Södercity och går inte att göra så mycket åt. Men en av anledningarna till att även Södercitys handel till stora delar gått på knäna under flera år är just felbalansen med för många kedjor i både galleriorna och längst med gatorna i Södercity. Det innebär att denna stadsdel konkurrerar med den externa handeln långt utanför centrum. I och med svårigheten för Örebroarna att ta sig in i city med framförallt bilar, där dyra parkeringar avskräcker, men också för att det uppfattas krångligt och tidskrävande så väljer man att åka till fri parkering och stora ytor på annat håll. Ska man locka in Örebroarna och övriga länsbor in till stan så måste det vara med något som inte finns därute i de själlösa hangarerna på Närkeslätten.

Det som nu planeras i Norrcity med småbutiker med individuell touch, uppfräschade små gränder och bakgårdar är precis det jag efterlyser i Södercity för att få igång den sidans handel. Butiker som drivs av Örebroare, butiker som drivs av människor som brinner för och värnar om Örebro Centrum. Jag vill att fastighetsägare tar sitt ansvar och underlättar med gynnsamma kontrakt och villkor så att det går att växa in i verksamheten och bygga nått stabilt på längre sikt. Södercity ska i mina ögon vara ett stadsunikt handelscity med egen karaktär och inte ett externtliknande köpcentrum mitt inne i centrala Örebro.

När det också är sagt så är det väldigt mycket i ”Utvecklingsplan för Norrcity” som jag gillar. Jag är en stor anhängare av den idéskiss som Jerker Söderlind presenterat och som till stora delar ligger som grund för utvecklingsplanen.

Jag älskar tanken på det ”Örebro Business District” som presenterats. Jag skulle även älska om man på de tomma tomterna i stadsdelen vågade bygga riktigt höga hus som tar plats och visar en ödmjuk kaxighet. Alltså ett norrcity med fler kontor och hotell som backas upp av verksamheter som till exempel servicebutiker, frisörer, skomakare, skräddare, kemtvättar, restauranger och olika nöjeslokaler. Jag gillar tanken att öppna upp fler stängda mörka fasader och göra om det till lokaler där småföretag kan ha sina kontor i öppnare och ljusare miljöer än alla de många gånger rätt trista kontorshotell som finns i stan. Detta kräver förstås humana hyror och generösa hyreskontrakt men vilken kick med rader av företagare i ett kvarter med fik och lunchhak bredvid och after work sammanhållning runt hörnet. Hela den känslan av människor i ständig rörelse i en stadsdel full med kreativitet och framtidstro. Att sitta i isolerade kontorskomplex i industriområden utanför stan måste vara öken i jämförelse. Tänk att få en urban citypuls med en blandning av yngre och äldre företagare i ett gytter av branscher, storskaligt och småskaligt med massor av dagliga möten på fik, under luncher och ibland efter jobbet surr runt något bord.

Jag gillar även tanken kring Olaigatan och kulturstråket utanför det fantastiskt ståtliga Centralpalatset. Det är verkligen en till stora delar outnyttjad plats. Det skulle verkligen andas Paris med uteserveringar längs med hela husväggen. Konsthallen och biografen Roxy kompletterar den känslan av kontinental prägel där jag gärna ser att fler små gallerier, designstudios och allsköns närrelaterade verksamheter intar gatan men även runt Järntorget och angränsande ytor.

Det skulle också ge full aktivitet i Henry Allards Park med soldäcket och avsatsen vid stenväggen nere vid vattnet. Allt detta integrerat med Slottet i blickfånget som vårt mest exklusiva inslag i stadsmiljön. Det enda jag saknar är en vison om att kunna bada och sola framför slottet. Det vore den slutgiltiga fulländningen.

Ju mer jag tänker på det växer just det förslaget om norrcity till något av det bästa vi skulle kunna ha i ett sommar-Örebro. Ja kanske även under övriga året enligt de förslag med vinterpaviljonger som ligger. Det är perfekt i närhet av turisternas och affärsfolkets ståtliga hotellmiljöer och kontorsbyggnadernas tjänstemän som ”The Business District” ska bjuda på. Bravo. Detta är ett riktigt bra förslag där till och med jag kan tänka mig att man helt och hållet stänger av Olaigatan för bilar mellan Storgatan och Slottsgatan utanför Centralpalatset.

”Utvecklingsplan för Norrcity” innehåller väldigt mycket mer än mina ovanstående noteringar. Postterminalområdet, de gamla CV byggnaderna och miljöerna runt USÖ är några. Järnvägsgatan, miljöerna runt Karolinska skolan är ytterligare ett par. Jag låter de tankarna ligga och puttra. Kanske återkommer jag med några funderingar om det.


Texten är tidigare publicerad i Tidningen Marknad nr 3 2012

Vasaplatsen

Politikerna har sagt att det ska kännas välkomnande att möta Örebro ifrån den norra infarten. En öppen famn in mot vårt hjärta. Det nya fasansfulla bygget av Örebro Rättscentrum har mer eller mindre omöjliggjort det. Bygget är en motbjudande och hotfull betongvägg. Det är en skam. Vi måste hitta ett sätt att ta sig förbi detta monster. 

Därav denna fråga:

Varför har ingen funderat över att bygga ett nytt Resecentrum med utgångspunkten runt tunneln vid Vasatorget? Eller är det någon som har det?

Beslutsfattarna är eniga om att den nuvarande platsen vid Örebro Central är den bästa. En lokal byggherre vill ha Resecentrum vid Södra Station. Varför inte Vasaplatsen?

En port som binder samman bortkopplade väster med centrum men även den perfekta balansen mellan norr- och södercityviljorna.

Jag vill se en riktigt pampig skyskrapa över hela det området. Ett riktmärke för alla att ty sig till vare sig man kommer på motorvägen in till stan eller via tåget, bussen eller cykeln. Jag ser en modern stationsbyggnad för kollektivtrafiken men jag ser också en byggnad där långa armar sträcker ut  sig mot norrcity, södercity och mot väster. Armar till skydd mot väder och vind. Området skulle förutom att vara Resecentrum även kunna inhysa flera andra saker. Bostäder och kontor förstås. Och varför inte bygga ett stort nytt parkeringshus under jord och en mindre konsertlokal för de artister som inte funkar på de stora arenorna. Vi har ingen sån i stan. Kanske även en dansstudio och biograf.

Självklart och fullt naturligt kommer det förstås även växa upp jourbutiker, bok och tidskriftsshoppar, internetkommunikationsutrymmen, blombutiker kaféer, snabbmatställen och annat som hör resande och väntande till. Börja bygg.

Texten är tidigare publicerad i Tidningen Marknad nr 3 2012

Sökes: Fler Örebrolåtar...

Jag har länge talat mig varm och uppmuntrat Örebromusiker, boendes i stan eller i exil, att göra låtar om stan. Inte som ett pr-jippo utan ur hjärtat precis som dom skriver sina andra låtar. När jag nyligen var på semester och läste NA:s nättidning såg jag att en debatt blossat upp kring en nidlåt och att man istället skulle tipsa om och rösta på sin favorit av de låtar som redan finns och som kom in som tips till redaktionen. Det va lite kul tycker jag. Därför lägger jag först in min favorit med Nikola Sarsevic och läsarnas favorit och vinnare direkt under. Jag hoppas fler triggas och gnuggar geniknölarna till framtida mästerverk. Rock´n roll Örebro!

Fri parkering på Aspholmen-Ironi i världsklass

I fönstret på numer nedlagda Nettoköp, Hemmabutiken på Kungsgatan.

En vän gjorde mig uppmärksam på denna mycket bittra men samtidigt både komiska och tragiska skylt i fönstret på den nedlagda Nettoköpbutiken på den nya hypade handelsgatan Kungsgatan i Örebro. Jag tycker ni ska titta länge på denna bild för den säger allt om handelsklimatet i city.


Jag förstår om ni tycker att jag är tjatig som tragglar detta ämne. Men det här med bilar och trafiken och parkeringssituationen i stan är de enskilt viktigaste orsakerna till den handelskollaps vi ser varje dag framför våra ögon. Åtminstone vi som går genom centrum varje dag.
Jag förstår fortfarande inte hur man kan inleda med att ta politiska beslut att stänga ner city via antibilideologier innan man har byggt upp den kollektivtrafik som det pratas om hela tiden.
Den som finns nu är ett skämt. Det spelar ingen roll att det presenteras siffror att den ökar kraftigt.
Vad ska invånarna annars göra än att åka buss när bilarna anses vara ett dödligt virus?
Vilket svek detta är mot alla som bedriver verksamheter inne i centrum. Ett svek mot de modiga riddare som vågar vara entreprenörer och öppna egna butiker för att dom brinner för det och vill berika stan med bra produkter. Politiker säger hela tiden att dom värnar handeln men det är ju bara tomma ord eftersom deras handlande säger annat. Jag förstår alla de som flyttar ut sin verksamhet. Man vill kunna överleva.

Nettoköp-Hemmabutiken tog ner sin cityskylt och nöjer sig med sin butik på Aspholmen där man kan parkera gratis. Precis som vid de andra externa handelsområdena.
Jag vet inte hur dom vill att man ska uppfatta meddelandet i fönstret på bilden. Jag vet bara att det är underbar ironi och humor i mina ögon och öron även om jag fattar att allvaret och bitterheten ligger som en blöt filt över de som kände sig tvingade att ge upp.

En miljöpartistisk vision som dödat...

Fick en broschyr med några år på nacken i min hand. En sorts visionsbroschyr om Örebro från den förra majoriteten med miljöpartiets Fredrik Persson på bild med introduktionstext på första bladet. Fredrik som då var Ordförande för Programnämnd Samhällsbyggnad. 


Att Fredrik Persson och miljöpartiet, med Staffan Werme som partner,  är de som ligger bakom den utarmning av Örebro centrum som handelsplats är ingen hemlighet.
Deras extremt bilfientliga politik har gjort att Örebros invånare hellre tar bilen till ytterområden än in till stan. Visionen om att Örebroarna ska cykla, gå eller åka buss in till stan och uträtta sina köpbehov har visat sig skapa en handelskrasch inne i city. Det har jag skrivit om många gånger.
Miljöpartiet vill rädda miljön och kanske har det blivit lättare att andas inne i stan men själva grundproblemet är bara flyttat. Eller?

Om det finns någon miljöpartist som läser denna blogg får den eller dom gärna förklara för mig prioriteringarna när det kommer till att slåss mot biltrafiken. Bortsett från ren fundamentalistisk ideologi.
Idag åker Örebroarna alltså ut till Marieberg, Boglundsängen och Aspholmen för att uträtta sina köpbehov. Det handlar om flera mil i många fall, det handlar om en hel del start och stopp ute vid de stora hangarerna eftersom det är långt mellan de olika köppalatsen och inga gångvägar finns det där emellan.
Vid helger och storhelger cirkulerar bilar runt och runt därute om dom inte står och sprutar ut sina avgaser i långa köer ifrån motorvägen och in till parkeringsplatserna.
Hur motiverar ni detta rent miljömässigt? Finns det uträkningar som visar att ni hjälper miljön bättre nu än tidigare när invånarna snabbt kunde hitta parkeringar inne i stan? Övertyga mig!

Är det bättre att tvinga invånarna att sätta sig i bilar och fara runt hela stan i ett enda stort avgasmoln och gynna stora multinationella kedjor istället för att peppa, hjälpa och göra det lättare för de småhandlare inne i stan som är från Örebro, som brinner för Örebro och som inte vill annat än att slita i sina butiker, kaféer och restauranger för att få ett levande Örebro city?
Jag tror de flesta är överens om att de centrala delarna av stan är snyggare nu än innan ombyggnaderna, jag tycker även att det är bra att inte torgen är parkeringsplatser men där tar det stopp.
Resten av besluten är en cityhandelsstadsmassaker. Det är så sorgligt att bevittna detta.

Låt oss bara hoppas att det går att vända trenden. Jag hör att arbetet startat nu behövs politisk uppbackning, fastighetsägare som brinner för att hjälpa till och Örebroare som är beredda att öppna plånboken för att få det city vi alla förtjänar.

Vrede och maktlöshet

Råkade se de här länkarna som ni kan läsa under denna text. Det triggade mig till denna korta spontana och jävligt ilskna bloggpost. Så här tycker jag:


Min vrede bara tilltar i styrka. Man är maktlös. Politiker, fastighetsägare å externa köpcentrumsfundamentalister bara kör på som ett skenande tåg. 
Örebros problem är hela Sveriges problem. Stadskärnor dör och alla bara blundar å ler. 
Facit finns i USA men ingen ser det. Hur är det möjligt?


Örebro, Västerås, Sundsvall, Luleå är några städer med dessa problem. 
Hur många fler svenska städer håller på och dör? Hur många städer har redan förlorat kampen mot de yttre handelsområdena? Jag är rädd för att de är väldigt många. 


Om detta verkligen är vad folk vill då får jag retirera hem till min egna lilla lya och sitta och sura själv.
Men jag tror inte att det är så. Är övertygad om att folk vill ha en stadskärna som lever, där dom kan handla, fika, äta, gå på bio, se på teater å så vidare...
Men om alla beslut som tas gör att invånarna tvingas ut på själlösa platser utanför stan då gör dom det för först och främst måste man få ihop sitt liv på enklaste sätt.
Jag är så trött på att så många blinda beslutsfattare är så övertygade om att dom gör rätt fast allt pekar på motsatsen. Som sagt. Så trött!

 "Ser Birsta som ett skräckexempel"

"Birsta vinner över stan-om vi inte gör något"

Foto 7:an: En riktig klassiker

Ägare och personal på Foto 7:an. Therese Uddmyr, Krister Wahman, Janne Wallin.

Fotot från NA:s nätsida.

I det som kommer bli en lång serie i Örebrobutiker vi ska stödja lite extra är det nu dags för Fotobutiken "Foto 7:an." Tidigare har jag haft ett inlägg där Törnqvist Hattar och deras hundraårsjubileum uppmärksammades. Nu går jag vidare. Den första är alltså Foto 7:an. Den enda kvarvarande renodlade fotobutiken i Örebro. 
En riktig klassiker som är hårt ansatt av dumpa pris-skitkedjor.


Visst, det är lätt att gå igång på sentimentalitet och viljan att bevara det som varit när nya tider och nya sätt att leva svingar sig upp på marknaden och börjar konkurrera. Fotobranschen är en av de mest utsatta när det kommer till prisdumpning och slit-å-släng-samhället. Vi har ju de senaste åren gått igenom ett pris å lönsamhetskrig utan dess like när det kommer till foto och annan elektronik. Flera bolag har redan kollapsat och många andra står på tur. Den tyska giganten fiskar ut havet och förstör reven.
Vill vi ha det så? Jag vägrar. Har inte satt min fot där än.
Jag går till Foto 7:an om jag behöver nått inom foto eller nära relaterade ärenden.

Foto 7:an har funnits på samma gata, fast olika adresser, i 60 år. Dom fyllde just 60 år 2011.
Butiken är den enda kvarvarande renodlade fotoaffären i Örebro. De andra har gett upp då konkurrensen från kedjorna varit för tuff. Men Foto 7:an kämpar stenhårt för att få Örebroarnas förtroende och de gör det med det enda medlet som vi konsumenter borde vara intresserade av och det är personlig mottagande och en driven och personlig service. Där man faktiskt kan få hjälp på plats av fackkunskap.
En butik där man kan ställa personalen till svars om något krånglar och där man faktiskt får tillbaka ivägskickade varor innan man dör en naturlig död som hundraåring.
Förutom det vardagliga bemötandet med kunskap och intresse som borde vara en självklarhet men inte är det.

De stora butikskedjorna må vara billigare, mycket billigare i vissa fall, men då får man också stå där med långa näsa den dagen sakerna inte fungerar. Usel service och dåligt bemötande från de stora är kutym.
Det får vi hela tiden nya bevis på i media där besvikna kunder känner sig lurade och svikna.
På Foto 7:an kan man säkert känna sig besviken då och då men lurad och sviken kan ni glömma.
Då skulle butiken gå i konkurs innan den feta kvinnan börjar sjunga.

Så vakna upp nu. Besök butiken på Engelbrektsgatan 26. Ni kommer inte ångra er.
Här finns dom också: Facebook
Hemsidan: Foto 7:an Den är inte lika bra. Där behövs kreativitet. Osnygg.

Dj-Flower en fredag på "Stora Örebro"

Snygg-Robban Sandqvist är en av ägarna till Stora Örebro och dessutom en av Sveriges bästa drinkfixare.

Igår spelade jag lite låtar på den fortfarande rätt färska baren och restaurangen "Stora Örebro" i hörnet Stortorget-Köpmangatan. Två timmar mellan fem och sju under den mest hektiska after work-perioden. Det var jävligt kul.

Jag valde låtar ifrån den här listan: "Pelle på Stora Örebro januari 2012"

Texten här blir förstås lite partisk eftersom jag känner ägarna och stora delar av personalen. Ändå: Två gånger har jag bara hunnit besöka Örebros just nu mest smakfulla bar. Restaurangdelen har jag ännu inte hunnit käka i så jag väntar med omdömet. Men baren andas verkligen storstad och är ett extremt välkommet inslag i Örebros nöjesliv.
Det slog mig när jag stod vid dj-båset och såg ut över lokalen att alla var så satans snygga och välklädda. Unga och någåt äldre. Alla stiliga.
Var har alla dom här varit förut?

Hela lokalen går i rött och svart precis som lillasyter "Lilla Örebro" några meter in på Köpmangatan runt hörnet. Sittplatser vid fönster och väggar runt i lokalen och en stor luftig skön yta mitt i att mingla runt eller vagga lite stilla till musiken. Baren är stor i kvadrat med duktiga, snabba och serviceinriktad personal. Barmenyn har jag käkat en rätt ur och den var riktigt fräsch både till utseende och smak.
Dessutom finns en väldigt hög kompetens när det kommer till att fixa grymma drinkar till besökarna.
Ägaren Robban är själv kungen i denna bargren.

Jag tycker Örebro ska vara stolta över detta etablissemang för "Stora Örebro" kan jämföras med de snyggaste och bästa jag besökt runt om i Sverige. Kanske även utanför våra gränser.
Stå upp för denna bar och restaurang, besök den så ofta ni kan.
Det är det bästa som hänt Örebros nöjesliv när det kommer till softa människor som uppskattar skön musik, som bryr sig om sig själva och inte kräver tusen TV-skärmar med sport på för att njuta av kvällen.

Hemsidan: Stora Örebro