Lokalpatriot Örebro

Fri parkering på Aspholmen-Ironi i världsklass

2012-02-13T23:17:00.000+01:00

I fönstret på numer nedlagda Nettoköp, Hemmabutiken på Kungsgatan.

En vän gjorde mig uppmärksam på denna mycket bittra men samtidigt både komiska och tragiska skylt i fönstret på den nedlagda Nettoköpbutiken på den nya hypade handelsgatan Kungsgatan i Örebro. Jag tycker ni ska titta länge på denna bild för den säger allt om handelsklimatet i city.

Jag förstår om ni tycker att jag är tjatig som tragglar detta ämne. Men det här med bilar och trafiken och parkeringssituationen i stan är de enskilt viktigaste orsakerna till den handelskollaps vi ser varje dag framför våra ögon. Åtminstone vi som går genom centrum varje dag.
Jag förstår fortfarande inte hur man kan inleda med att ta politiska beslut att stänga ner city via antibilideologier innan man har byggt upp den kollektivtrafik som det pratas om hela tiden.
Den som finns nu är ett skämt. Det spelar ingen roll att det presenteras siffror att den ökar kraftigt.
Vad ska invånarna annars göra än att åka buss när bilarna anses vara ett dödligt virus?
Vilket svek detta är mot alla som bedriver verksamheter inne i centrum. Ett svek mot de modiga riddare som vågar vara entreprenörer och öppna egna butiker för att dom brinner för det och vill berika stan med bra produkter. Politiker säger hela tiden att dom värnar handeln men det är ju bara tomma ord eftersom deras handlande säger annat. Jag förstår alla de som flyttar ut sin verksamhet. Man vill kunna överleva.

Nettoköp-Hemmabutiken tog ner sin cityskylt och nöjer sig med sin butik på Aspholmen där man kan parkera gratis. Precis som vid de andra externa handelsområdena.
Jag vet inte hur dom vill att man ska uppfatta meddelandet i fönstret på bilden. Jag vet bara att det är underbar ironi och humor i mina ögon och öron även om jag fattar att allvaret och bitterheten ligger som en blöt filt över de som kände sig tvingade att ge upp.

En miljöpartistisk vision som dödat...

2012-02-05T18:56:00.001+01:00

Fick en broschyr med några år på nacken i min hand. En sorts visionsbroschyr om Örebro från den förra majoriteten med miljöpartiets Fredrik Persson på bild med introduktionstext på första bladet. Fredrik som då var Ordförande för Programnämnd Samhällsbyggnad.

Att Fredrik Persson och miljöpartiet, med Staffan Werme som partner, är de som ligger bakom den utarmning av Örebro centrum som handelsplats är ingen hemlighet.
Deras extremt bilfientliga politik har gjort att Örebros invånare hellre tar bilen till ytterområden än in till stan. Visionen om att Örebroarna ska cykla, gå eller åka buss in till stan och uträtta sina köpbehov har visat sig skapa en handelskrasch inne i city. Det har jag skrivit om många gånger.
Miljöpartiet vill rädda miljön och kanske har det blivit lättare att andas inne i stan men själva grundproblemet är bara flyttat. Eller?

Om det finns någon miljöpartist som läser denna blogg får den eller dom gärna förklara för mig prioriteringarna när det kommer till att slåss mot biltrafiken. Bortsett från ren fundamentalistisk ideologi.
Idag åker Örebroarna alltså ut till Marieberg, Boglundsängen och Aspholmen för att uträtta sina köpbehov. Det handlar om flera mil i många fall, det handlar om en hel del start och stopp ute vid de stora hangarerna eftersom det är långt mellan de olika köppalatsen och inga gångvägar finns det där emellan.
Vid helger och storhelger cirkulerar bilar runt och runt därute om dom inte står och sprutar ut sina avgaser i långa köer ifrån motorvägen och in till parkeringsplatserna.
Hur motiverar ni detta rent miljömässigt? Finns det uträkningar som visar att ni hjälper miljön bättre nu än tidigare när invånarna snabbt kunde hitta parkeringar inne i stan? Övertyga mig!

Är det bättre att tvinga invånarna att sätta sig i bilar och fara runt hela stan i ett enda stort avgasmoln och gynna stora multinationella kedjor istället för att peppa, hjälpa och göra det lättare för de småhandlare inne i stan som är från Örebro, som brinner för Örebro och som inte vill annat än att slita i sina butiker, kaféer och restauranger för att få ett levande Örebro city?
Jag tror de flesta är överens om att de centrala delarna av stan är snyggare nu än innan ombyggnaderna, jag tycker även att det är bra att inte torgen är parkeringsplatser men där tar det stopp.
Resten av besluten är en cityhandelsstadsmassaker. Det är så sorgligt att bevittna detta.

Låt oss bara hoppas att det går att vända trenden. Jag hör att arbetet startat nu behövs politisk uppbackning, fastighetsägare som brinner för att hjälpa till och Örebroare som är beredda att öppna plånboken för att få det city vi alla förtjänar.

Vrede och maktlöshet

2012-02-01T21:45:00.001+01:00

Råkade se de här länkarna som ni kan läsa under denna text. Det triggade mig till denna korta spontana och jävligt ilskna bloggpost. Så här tycker jag:

Min vrede bara tilltar i styrka. Man är maktlös. Politiker, fastighetsägare å externa köpcentrumsfundamentalister bara kör på som ett skenande tåg.
Örebros problem är hela Sveriges problem. Stadskärnor dör och alla bara blundar å ler.
Facit finns i USA men ingen ser det. Hur är det möjligt?

Örebro, Västerås, Sundsvall, Luleå är några städer med dessa problem.
Hur många fler svenska städer håller på och dör? Hur många städer har redan förlorat kampen mot de yttre handelsområdena? Jag är rädd för att de är väldigt många.

Om detta verkligen är vad folk vill då får jag retirera hem till min egna lilla lya och sitta och sura själv.
Men jag tror inte att det är så. Är övertygad om att folk vill ha en stadskärna som lever, där dom kan handla, fika, äta, gå på bio, se på teater å så vidare...
Men om alla beslut som tas gör att invånarna tvingas ut på själlösa platser utanför stan då gör dom det för först och främst måste man få ihop sitt liv på enklaste sätt.
Jag är så trött på att så många blinda beslutsfattare är så övertygade om att dom gör rätt fast allt pekar på motsatsen. Som sagt. Så trött!

"Ser Birsta som ett skräckexempel"

"Birsta vinner över stan-om vi inte gör något"

Foto 7:an: En riktig klassiker

2012-01-30T19:37:00.003+01:00

Ägare och personal på Foto 7:an. Therese Uddmyr, Krister Wahman, Janne Wallin.

Fotot från NA:s nätsida.

I det som kommer bli en lång serie i Örebrobutiker vi ska stödja lite extra är det nu dags för Fotobutiken "Foto 7:an." Tidigare har jag haft ett inlägg där Törnqvist Hattar och deras hundraårsjubileum uppmärksammades. Nu går jag vidare. Den första är alltså Foto 7:an. Den enda kvarvarande renodlade fotobutiken i Örebro.
En riktig klassiker som är hårt ansatt av dumpa pris-skitkedjor.

Visst, det är lätt att gå igång på sentimentalitet och viljan att bevara det som varit när nya tider och nya sätt att leva svingar sig upp på marknaden och börjar konkurrera. Fotobranschen är en av de mest utsatta när det kommer till prisdumpning och slit-å-släng-samhället. Vi har ju de senaste åren gått igenom ett pris å lönsamhetskrig utan dess like när det kommer till foto och annan elektronik. Flera bolag har redan kollapsat och många andra står på tur. Den tyska giganten fiskar ut havet och förstör reven.
Vill vi ha det så? Jag vägrar. Har inte satt min fot där än.
Jag går till Foto 7:an om jag behöver nått inom foto eller nära relaterade ärenden.

Foto 7:an har funnits på samma gata, fast olika adresser, i 60 år. Dom fyllde just 60 år 2011.
Butiken är den enda kvarvarande renodlade fotoaffären i Örebro. De andra har gett upp då konkurrensen från kedjorna varit för tuff. Men Foto 7:an kämpar stenhårt för att få Örebroarnas förtroende och de gör det med det enda medlet som vi konsumenter borde vara intresserade av och det är personlig mottagande och en driven och personlig service. Där man faktiskt kan få hjälp på plats av fackkunskap.
En butik där man kan ställa personalen till svars om något krånglar och där man faktiskt får tillbaka ivägskickade varor innan man dör en naturlig död som hundraåring.
Förutom det vardagliga bemötandet med kunskap och intresse som borde vara en självklarhet men inte är det.

De stora butikskedjorna må vara billigare, mycket billigare i vissa fall, men då får man också stå där med långa näsa den dagen sakerna inte fungerar. Usel service och dåligt bemötande från de stora är kutym.
Det får vi hela tiden nya bevis på i media där besvikna kunder känner sig lurade och svikna.
På Foto 7:an kan man säkert känna sig besviken då och då men lurad och sviken kan ni glömma.
Då skulle butiken gå i konkurs innan den feta kvinnan börjar sjunga.

Så vakna upp nu. Besök butiken på Engelbrektsgatan 26. Ni kommer inte ångra er.
Här finns dom också: Facebook
Hemsidan: Foto 7:an Den är inte lika bra. Där behövs kreativitet. Osnygg.

Dj-Flower en fredag på "Stora Örebro"

2012-01-28T22:53:00.002+01:00

Snygg-Robban Sandqvist är en av ägarna till Stora Örebro och dessutom en av Sveriges bästa drinkfixare.

Igår spelade jag lite låtar på den fortfarande rätt färska baren och restaurangen "Stora Örebro" i hörnet Stortorget-Köpmangatan. Två timmar mellan fem och sju under den mest hektiska after work-perioden. Det var jävligt kul.

Jag valde låtar ifrån den här listan: "Pelle på Stora Örebro januari 2012"

Texten här blir förstås lite partisk eftersom jag känner ägarna och stora delar av personalen. Ändå: Två gånger har jag bara hunnit besöka Örebros just nu mest smakfulla bar. Restaurangdelen har jag ännu inte hunnit käka i så jag väntar med omdömet. Men baren andas verkligen storstad och är ett extremt välkommet inslag i Örebros nöjesliv.
Det slog mig när jag stod vid dj-båset och såg ut över lokalen att alla var så satans snygga och välklädda. Unga och någåt äldre. Alla stiliga.
Var har alla dom här varit förut?

Hela lokalen går i rött och svart precis som lillasyter "Lilla Örebro" några meter in på Köpmangatan runt hörnet. Sittplatser vid fönster och väggar runt i lokalen och en stor luftig skön yta mitt i att mingla runt eller vagga lite stilla till musiken. Baren är stor i kvadrat med duktiga, snabba och serviceinriktad personal. Barmenyn har jag käkat en rätt ur och den var riktigt fräsch både till utseende och smak.
Dessutom finns en väldigt hög kompetens när det kommer till att fixa grymma drinkar till besökarna.
Ägaren Robban är själv kungen i denna bargren.

Jag tycker Örebro ska vara stolta över detta etablissemang för "Stora Örebro" kan jämföras med de snyggaste och bästa jag besökt runt om i Sverige. Kanske även utanför våra gränser.
Stå upp för denna bar och restaurang, besök den så ofta ni kan.
Det är det bästa som hänt Örebros nöjesliv när det kommer till softa människor som uppskattar skön musik, som bryr sig om sig själva och inte kräver tusen TV-skärmar med sport på för att njuta av kvällen.

Hemsidan: Stora Örebro

Örebros Torghandel 2011 i ett globalt perspektiv...

2011-12-20T09:25:00.001+01:00

Vladivostok 1953

Dresden 1984

Ullared 1990

Finspång (off Season) 1978

Sassnitz 1985

Krakow 1978

Bondens marknad i Höör 2008

Novosibirsk 1999

Cirkus Scotts korvvagn i Falkenberg 2011

Brighton 1966

Borås 2009

"Nya Krämaren i Örebro"-En Vision signerad Blohm

2011-12-19T12:15:00.004+01:00

Krämaren Galleria

Jag var ute och joggade häromkvällen och som vanligt gick jag efter en tjugo minuter in i mig själv och började fundera på olika saker. Tappade fokus på det som hände runt mig.
Vad som brukar dyka upp under joggingen kan jag aldrig riktigt förutse. Det som kommer det kommer. Det är en skaparprocess att jogga. Ibland. Oftast är det enbart en pina. Men denna gång fick jag en idé.

Köpcentrumet Krämaren byggdes om för en stor summa pengar för några år sedan. Allt för att få fart på det klassiska gamla köpmeckat som varit både EPA och NK genom historien. Ombyggnaden blev estetisk rätt bra tycker jag men ganska direkt blev det manfall av de butiker som flyttade in till premiären. Smärtsammast var väl när klädbutiken Zara slog igen och drog från stan så fort resultatet inte blev som förväntat. I och med flytten dog gallerian och den enorma lokalen Zara hade var svår att fylla med en ersättande butik. Därför har det varit en blandad röra av utförsäljningslager och annat som tillfälligt hyrt in sig i lokalerna. Ryktet säger nu att handeln i Krämaren går rätt knackigt och att hyrorna är höga. Det är svårt att få lönsamhet i sin verksamhet är de ord som flyger omkring på stan. Om man generaliserar lite.
Ryktet säger också att det funderas på en ny ombyggnad vilket jag ser som osannolikt.

Men om det är sant. Att ägarna Alecta & Aberdeen Property Investors vill slänga ut ytterligare miljoner på en ombyggnation så har jag ett litet förslag. Förslaget kan vara en utopi, det är en vision och kommer bli äckligt dyrt misstänker jag. Om det överhuvudtaget är byggnadstekniskt möjligt.
Idén: Enkelt uttryckt. Öppna upp Krämaren och gör den till en Galleria med utomhuskänsla. Låt oss känna vinden i håret när vi går igenom köpcentrumet, låt oss känna stadens dofter och ljud.

Öppna upp den stora väggen ut mot Våghustorget, gör en större och öppen ingång från Drottninggatan mitt emot Näbbtorget och öppna upp fasaden borta vid Olof Palmes torg. Kanske kan man även hitta en lösning vid ingången mot Köpmangatan vid ICA butiken. Det står förvisso två stora höghus uppe på taket av Krämaren men det finns även stora takterasser där uppe. Undersök var man kan öppna upp taket och få in dagsljus inne i gallerian. Bygg ett tak av material där man kan njuta av den förhoppningsvis blåa himlen samtidigt som man strosar runt på den breda inomhusgatan med utekaraktär. Integrera Näbbtorget så att dess pittoreska miljö kan bli den lilla nöjes och restaurang piazzan som den har möjlighet att bli. Fyll sedan på med små delikatessbutiker på den smala gatan upp till biblioteket.

För att få en promenadattraktivt genomströmning måste det jobbas stenhårt på att få en publik viktig butik ut mot Olof Palmes torg. Ytterligare en och inte bara männens festplats inne i Clas Ohlson. Detta promenadstråk skulle kunna börja redan på Köpmangatan ut mot slottet om man byggde tak över hela Köpmangatan, som tappat i attraktionskraft efter Kungsgatans vackra makeover. Systembolaget brukar ju alltid vara det bästa exemplet här men det finns kanske nått annat också. I övrigt skulle jag vilja se mer än bara butiker inne i Krämaren. Varför inte jobba på att få in en biograf eller någon samlingsplats för den där världen som jag inte fattar något av. Spelvärlden. TV-spel och liknande. Varför inte en pub, någon mer högklassig restaurang men även en modern hamburgerbar av amerikanskt eller norrländskt snitt, asiatiskt som på Saigon eller nått helt nytt. Och sist men inte minst. Låt besökarna till Krämaren och Örebro få möjlighet att åka upp på taket till köpcentrumet, eller till och med höghusen om möjligt, för att njuta av utsikten över vår vackra stad. Bara det skulle locka människor till området.

Se även till så att den vackra breda trappan bakom Claes Ohlson återigen börjar användas. Den stängdes ju i och med att Insjöns stolthet inte ville ha spring rätt igenom butiken. Ett misstag för Örebro tycker jag.
Trappan har potential att bli en minivariant av Roms spanska trappan där invånare och turister kan sitta och käka glass, läsa en tidning eller bara se på folk som passerar. Satsa på torget, ett kafé som breder ut sig kanske, underhållning. Hjalmar Bergman teatern ligger ju som granne. För ut konsten på torget och spela teatern där. Eller gör hela Olof Palmes torg till en utställningsplats för konst. Håll konserter där på det mer intima torget än Stortorget och faktiskt även Järntorget. Chilifestivalen visade till viss del vägen just där.

Det positiva med denna del av Södercity är att det finns många parkeringsalternativ i området. Parkeringshus som är rätt rymliga och relativt lätta att manövrera i. Krämaren har sitt eget och så finns Södergaraget. Liksom Virginskaparkeringen, Oscariagaraget, Conventum och Mekanikern nere vid Rudbecksskolan. Vilka jag själv aldrig parkerat i. Alla på rätt bra promenadavstånd till denna del av Örebro. Med tanke på cykel och gångstråken från turistmagneten vid Gustavsviksområdet borde man även kunna få tillfälliga besökare från den delen av stan att stanna redan vid första hållplatsen i centrum. Kanske borde man ha cykeluthyrning där om det inte redan finns. Och kollektivtrafiken parkerar ju och samlas utanför den del jag ser som porten till nya Krämaren.

Inspirationen till denna text kommer ifrån mitt besök i Belfast tidigare i år. Deras beslut att riva ett helt kvarter, precis som Örebro en gång gjorde där Krämaren står idag, och bygga deras Victoria Square imponerar på mig. Victoria Square är i mina ögon en utsökt hybrid mellan en förhatligt affärsgalleria med äcklig och svettig luft och en helt vanlig gågata i ett city i en stad någonstans.
Men får det bästa av två världar. Frisk luft genomströmmar gågatan men man slipper regn, snö och till viss del även hårda vindar från Kilsbergen.
I och med det har man eliminerat drygt femtio procent av Mariebergs marknadsföringsargument för att besöka dom före Örebro Centrum.

Ena ingången till Victoria Square i Belfast

Huvudgatan som går rakt igenom Victoria Square

Alecta & Aberdeen Property Investors

Likkistan vs Folkungabrunnen

2011-12-11T22:33:00.000+01:00

"Likkistan"

Får erkänna att även om denna fontän och konstverk varit med mig under hela mitt liv så blir den inte elegantare för det. Den ser faktiskt förjävlig ut. Inte ens under sommaren då vatten faller och skapar en vattenspegel i den lilla dammen blir det trevligare att se på det som i folkmun kallas Likkistan.
På riktigt heter konstverket "Gamla normer nya former" och har gjorts av konstnärerna Göran Lange och Jenö Debröczy samt arkitekten Laszlo Marko och invigdes 1970.
Jag vet att det alltid uppstår debatt om konstverk, om dom är snygga eller fula, förhöjer eller sänker miljön. Å visst har det varit snack om att man ska ta bort "Likkistan" från Stortorget men den står fortfarande kvar. Om Örebro stad skulle få för sig att ta bort den skulle åtminstone inte jag sakna den. Snarare tvärtom.

Folkungabrunnen

Lite roligt var det faktiskt när jag sprang in i detta konstverk i Linköping för några veckor sedan. Har sett det många gånger förut men inte tänkt på dess utformning. Undrar vad den kallas i folkmun i Linköping?
Fontänen på Stora Torget är gjord av Carl Milles mellan 1924-1927. Den är gjord i brons och svart granit och i ärlighetens namn ingår ett kar till samt en staty på Folke Filbyter som sägs vara stamfader till Folkungaätten.
Hursomhelst måste jag ändå erkänna att den ganska enkelt slår ut Örebros betonggråa piece of art.
Men det är väl också den enda jämförelsen Linköping vinner över Örebro.

Det var en gång en grön oas...

2011-12-08T11:56:00.000+01:00

Här var det träd och buskar för att halvår sedan.

Jag bor i Bettorp norr om stan. För snart tio år sedan flyttade jag in i en lugn grön oas lite vid sidan om industriområdet som ligger utmed genomfartsleden bort mot Nora och Lindesberg.
Sedan dess har en enorm expansion steg för steg grävt bort grönyta efter grönyta så att vi numer på många sätt snart bor i ett industriområde. Man kan se, höra och känna hur industrialismen äter sig närmare.
Örebro växer. Jo jag vet. Kan ändå inte låta bli att tycka att det är lite sorgligt. Kan vara dags att flytta?

Därborta i mitten var det också gräs, träd och buskar.

Precis som här utefter vägen.

Knäppingsborg i Norrköping vs Gamla Stan i Örebro

2011-12-05T22:15:00.000+01:00

Knäppingsborg i Norrköping

När jag bodde i Norrköping åren 1992 till vintern 1995 så var stadens centrum ett av Sveriges tristaste på många sätt. En lång gata med spårvagn från Södra Promenaden och ner till Centralstationen.
Å det var det bästa. Resten var tre enorma parkeringsytor och tre stycken köpcentrum.

På rad låg och ligger fortfarande Spiralen, Linden och Domino. Det är som att gå omkring i Marieberg Galleria och vem fan vill vara där om man inte måste?
Mitt i staden ligger dessa glas, tegel och betongkroppar dessutom. Det var ingen större glädje att handla eller fika i Norrköpings centrum på den tiden. Men tiderna förändras även om de tre Zzzzzzz, står kvar.

Kvarteret Knäppingsborg är gammal fabriksmark, bland annat har det varit snusfabrik.
Här inne har Henry Ståhl Fastigheter förvandlat stendöd miljö till en underbart mysig stad i staden.
Affärer, kaféer, restauranger, kontor och lägenheter ligger vackert inbäddade i de gamla fabriksbyggnaderna och hela kvarteret är ett rejält lyft för Norrköping. Jag älskar det.
Hemsida Knäppingsborg

Stallbacken Örebro

I Örebro äger Henry Ståhl Fastigheter kvarteret Gamla Stan nere vid Stallbacken och ut till Trädgårdsgatan. Det är också en vacker plats med mysiga restauranger och kaféer och några butiker.
Men det är en liten plats, som ett litet torg i det som är Knäppingsborg.
För några år sedan hade Henry Ståhl planer på att slå hål i väggen och öppna upp en gångväg från Stallbacken och igenom alla små gårdar som finns hela vägen ut till Trädgårdsgatan. (Artikel i NA)
Det hade varit ett briljant projekt som hade kunnat skapa ett lika stort och ståtligt men samtidigt mysigt och intimt område där småbutiker fulla av charm och själ kunde samsas med just kaféer och restauranger.
Där skulle man kunna ha anordnat små konserter, marknader och andra evenemang som modevisningar eller kanske någon mindre festival som Chillifestivalen.

Nu är ju detta en ickefråga eftersom det inte blev något av det. Jag vet inte varför. Kanske kom den ekonomiska krisen vid fel tid så att man tvingades att backa. Eller också kanske det skulle bli för dyrt.
Eller också bara så enkelt som i NA-artikeln att man inte vill flytta på hyresgäster enbart för att slå hål i väggarna. Hursomhelst: Det är synd. Kvarteret Gamla Stan har en formidabel kvalitet och potential.
Jag kom att tänka på detta när jag i lördags var i Norrköping och återigen besökte Knäppingsborg.

Nedlagda butiker och brunt papper del 2

2011-12-01T12:26:00.001+01:00

I dagens Örebroar´n har dom en artikel angående handeln i Örebro. Den baserar sig på siffror från 2010 och indikerar en kraftig ökning i procent. Nio procent för att vara mer exakt och det ska visst vara högst i landet. Av det görs slutsatsen att Örebro återtagit sin plats som handelsstad att räkna med. Rubriken är till och med: "Örebro på väg att bli ledande handelsplats."

Jag vet att det inte hjälper någon att måla fan på väggen men å andra sidan är jag allergisk mot vilseledande information. För psykologins skull ska man ju visa upp det positiva. Men då kanske inte invånarna inser vad dom håller på att mista. Ärlighet och rätt nyanser är viktigare. Med statistik kan man dessutom bevisa nästan vad man vill. Den kraftiga ökningen totalt i Örebro beror mest på den enorma expansion som skett utanför stan i de stora köpområdena. En kraftig ökning av nya butiker och köpmeckan har totalt ökat handeln men butik för butik skulle jag vilja ha statistik på. Tror inte statistiken blir lika munter då.

När vi sedan kommer till centrumhandeln måste vi se allvaret i situationen och inte virra bort allmänheten i statistiska dimridåer. Ja, det finns förstås flera butiker som går rätt bra. Som har sin kundkrets och rullar på. Den senaste veckan har jag däremot fått flera alarmerande uppgifter på en ren handelskrasch på flera håll. Två stora butiker kommer lägga ner inom kort. Vilket än så länge inte är offentligt. Ytterligare ett antal blöder från kroppspulsådern och står på randen av nedläggning eller personalminskning. Krämaren är död trots sin "lyxupprustning." Paniken ligger och lurar på flera håll från framförallt mindre handlare som inte kan förlita sig på att en stor koncern kommer springande med bandage och plåster.

Så rubriken: "Örebro på väg att bli ledande handelsplats" ska vi nog ta med en hel säck salt. Framförallt Örebro centrum står inför en stor kris. De redan tomma butiksfönstren med brunt papper på topplägen kan mycket väl snart vara många fler. Det är sedan länge allvarligt och vaknar inte invånare, politiker och fastighetsägare så kommer vårt vackra city snart se ut som en utflyttningsort i norra Värmland.

Truck Driver City...

2011-11-29T14:40:00.000+01:00

För några år sedan hade jag en god vän ifrån Göteborg på besök i Örebro. Mannen är mycket modemedveten och duktig på att syna varumärken och samtidigt extremt känslig för att suga upp detaljer i sin omgivning och återskapa dom i tankar och idéer.
Det var han som myntade Örebros smeknamn"Truck Driver City" i vår umgängeskrets.
Ett något arrogant uttryck med doft av storstadens uppnästa självförtroende. Men icke desto mindre rätt på många sätt.

Vi hade stått på puben Bishop Arms i någon timma och druckit några öl tillsammans i väntan på ett restaurangbord när han lutade sig fram och ställde den högst relevanta frågan varför så många där inne på puben hade Truckerkeps på sig. Själv hade jag aldrig reflekterat över det men när jag såg mig om så var det helt riktigt osannolikt många med just amerikanska Truckerkepsar. Hade dessa individer samtidigt haft långt stripigt hår, skägg, jeansjackor och band- t-shirts under hade jag kunnat tänka mig att dom varit superheta vintagegrabbar från ett storstadscoolt americanaband men det var inte sånna killar.
Jag och min vän garvade glatt och sedan dess är Örebro "Truck Driver City" för honom men även för mig ibland för att jag tycker uttrycket är rätt skoj.

Det jag däremot inte tänkt på är att uttrycket stämmer mycket mer än vad jag hade kunnat föreställa mig, eller vad min Göteborgsvän ens kunde tro. För honom handlade det ju ändå bara om ett gäng kepsar på en pub. Men när jag häromdagen fick en postavi som sa att jag skulle bli tvungen att hämta ut ett paket direkt på en godsterminal öppnade det verkligen ögonen på mig.
I Örebro finns en värld, en stad i staden, som jag knappt visste om.
En stad full av Truckers med Truckerkepsar på sig.

Jag tog bilen ut till industriområdet Pilängen där jag senast var för kanske fem-sex år sedan. Jag åkte liksom då till Schenkers terminal och lämnade in lappen för att få min kartong. Utanför stod säkert tio lastbilar och lastade på och av. En man letade men hittade inte mitt gods. En annan man upptäckte ett annat företagsnamn på avin och pekade: Det ligger därborta, bortanför postterminalen, höger upp vid rondellen.
Han skrattade. Jag sa förläget att jag inte så ofta vistas i den där världen. Den andra mannen skrattade också. Jag bad om ursäkt för besväret och pös iväg.

Sedan satte jag mig i bilen och körde vidare. Det blev en intressant roadtrip värd ett filmmanus där en puckad innerstadsbo far runt i en stad i staden som han inte visste fanns. Möten med människor han aldrig annars möter men som ser till att hans kartonger och brev kommer fram. Samtal med sköna lirare som kommer körande med truckar som om dom körde STCC. Stängda dörrar, ringklockor, bommar och personal som går på och som går av. Enorma hangarer med gods, små restauranger, lastkajer, kontor och inhägnade områden med bilar, parkeringsplatser och lastbilar och lastbilar som rullar in och rullar ut på våra motorvägar på väg mot sina destinationer någonstans där borta i mörkret och dimman.

Jag hade hört talas om logistikstaden Örebro som politikerna jobbat hårt för att få hit i sann miljöpolitisk anda... Men jag hade aldrig kunnat ana det enorma området med så många olika företag, så många terminaler. Det tog mig en timma att hitta rätt plats, rätt godsterminal och att komma in genom glasdörren och in till en mycket trevlig kille med utomsocknesdialekt som snabbt gav mig mitt paket så att jag kunde åka hem till fredagsmiddagen framför TV:n. Lätt förvirrad över att där borta, på andra sidan Örebro invid avfarten mot Karlskoga, ligger Truck Driver City på riktigt. En plats där ingen kan höra dig skrika...

Nedlagda butiker och brunt papper...

2011-11-26T16:06:00.000+01:00

Någonstans i Örebro Centrum

För ett par dagar sedan satt jag ensam på en lunchrestaurang i stan. Jag skrev lite texter och lekte med de sociala medierna som tar allt för mycket tid för att på allvar vara hälsosamt. Så kom dom in. Ett stort sällskap med tillfälliga besökare. Gänget pratade om Örebro. Gjorde sig lustiga över Marjasin för att det var vad vissa av dom visste om stan. Kvitton och Marjasin och sedan ett hö, hö, hö... Medan någon annan hade studerat i Örebro och förstås hade koll på Strömpis.

Det jag reagerade mest på under deras avslappnade lunchsnack var hur dom kommenterade alla de tomma butikslokalerna de passerat under dagen. All papp i fönstren och handskrivna skyltar om hyreslediga lokaler i, som det borde vara, högattraktiva centrumlägen. Dom tyckte det var märkligt i en så stor stad.

Själv har man ju oroande nog vant sig vid synen och suckar mest över det sorgliga i situationen. Men det är oroande om ett gäng på cirka femton personer tar med sig en sådan bild av Örebro hem till sin familj, sina vänner och arbetskollegor. Väljer dom Örebro då om dom ska ge sig ut och resa i Sverige? Jag är rätt övertygad om att man väljer bort vår stad då. Trasiga bilder har en förmåga att stanna i medvetandet.

Jag vet att det finns en hel del butiker inne i stan som fungerar. Väldigt bra till och med. Men totalt är fortfarande cityhandeln en hemsk upplevelse. Stora kedjor och tomma butikslokaler med brunt papper i fönstren. Återigen. Dumma politiska beslut och fastighetsägare utan känsla för den lokale handlaren.
Å jag vet också att det arbetas för förändringar men det är bråttom. Har fått förhandsinformation om minst en stor handlare till i centrum som snart lägger ner sin verksamhet eftersom kunderna inte längre når fram till butiken. Det är allvarligt och det såret kommer kännas när det uppstår.

Stadsarkitekt Peder Hallkvist säger nej...

2011-11-21T11:25:00.000+01:00

Nerikes Allehanda hade chattstund med stadsarkitekt Peder Hallkvist i söndags.
Jag hade inte möjlighet att vara med och ställa några frågor tyvärr.
Men det ställdes några intressanta frågor från andra.

Bland annat var det en man vid namn Anders Ljung som ställde frågan om "När vi kan få se fler byggnader på höjden?" En fråga i min smak som ni säkert redan förstått om ni läst denna blogg.
Svaret löd:
"Förtätning av staden väcker många känslor hos människor. Att bygga på höjden är ett sätt att förtäta, men att bygga riktigt höga hus är sällan samma sak som låga kostnader per kvadratmeter. Jag tror att staden kommer förtätas på många olika sätt. T ex att områden nära centrum exploateras, som södra Ladugårdsängen, Österport, Kartongbruket, Rynningeåsen, Alnängarna och området norr om norrcity. I de områdena finns möjlighet att skapa många fler bostäder än vad man kan åstadkomma i några höga hus."

Med andra ord så är inte bebyggelse på höjden i Örebro ens med i tankarna. Istället ska staden breddas med låg bebyggelse som med största säkerhet kommer att se ungefär likadan ut som nu. Inget som får sticka ut utan enbart feg bredd istället för höjd. Rent ekonomiskt har säkert Peder rätt eftersom det är sånt han ska kunna. Men rent estetiskt skulle vi, som jag skrivit förut, vara Sverigeledande i förändring av hur en stad ser ut om vi vågade börja rejält på höjden. Under de föregående sommaren har jag suttit i bil och åkt runt i princip hela södra och hela mellansverige och noterat att alla städer i princip ser exakt likadana ut.
Det krävs inte mycket för att ta täten och gå först i det här fallet. Men det blir väl ett nytt område som ser ut som alla andra med nyproducerade hus. Jag är rätt trött på det där nu. Kom med några nya idéer tack!

En stadskärnas förfall...

2011-11-16T23:56:00.002+01:00

Låt mig säga det på en gång. Jämförelsen mellan Örebro och Detroit är naturligtvis långsökt på många sätt. Vad kan en fullständigt utblottad amerikansk gammal industristad säga om Örebro idag? Ja kanske lite grann ändå. Låt mig förklara hur jag tänker.

Idag var jag på en föreläsning ute vid Örebro Universitet. Jan Jörnmark som är docent i ekonomisk historia, författare och fotograf till de mycket populära böckerna om "Övergivna platser" var på plats och berättade om sin nya bok som heter "Avgrunden." En stor del av boken handlar om just staden Detroit och dess historia från en av USA:s rikaste städer dit människor från hela kontinenten kom för att jobba i bilindustrin som bjöd på höga löner och bra villkor. Och vidare till den misär som stadens centrum står för idag.

Det jag mest fastnade för i föreläsningen var just när Jörnmark berättade historien om hur Detroits centrum gick från ett sprudlande storstadscentrum till en spökstad med enbart tomma utbrända och plundrade skelett till hus. Rader av tomma höghus, kyrkor, nöjeslokaler, bostäder och kontorskomplex från 20-30-40 och 50-tal som ingen brytt sig om när framgångsvindarna började vända. Här härjar enbart tomhet eller kriminalitet.

Det började med att fabrikerna flyttade ut från stan, ut till de stora motorvägarna som hade börjat byggas. När fabrikerna flyttade så flyttade fabriksarbetarna och deras familjer med ut till stora förorter. När familjerna väl flyttats ut så flyttade affärerna dit kunderna fanns. Stora köpcentrum, sportarenor och nöjesområden byggdes upp och försvann från city. Kvar inne i stan stannade de arbetslösa och den fattiga underklassen. Allting eskalerade och idag är Detroit en hemsk stad enligt Jan Jörnmark precis som Cleveland. Även om inte alla amerikanska städer dödat sina stadskärnor så vet vi ju att den amerikanska Shopping mall kulturen är stor. Dit bilburna förortsfamiljer åker för att handla mat, kläder, byggmaterial, elektronik för att sedan äta mat, fika och käka glass. Kvar i centrum står kontorsbyggnader dit förortsinvånarna pendlar varje dag för att arbeta. På vissa håll i USA har förvisso pendeln vänt igen.

Det kan man inte anklaga Örebro för. Visserligen har politikerna och fastighetsägarna vaknat när det kommer till centrumfrågan men se er om. Det satsas och har satsats våldsamt på Marieberg, Aspholmen och Boglundsängen för att nämna några områden, de senaste åren.
När den förra politikermajoriteten med framför allt Miljöpartiet men även Folkpartiet bedrev en centrumhandelsfientlig politik i flera år så höll man på att döda centrum totalt. Det ihop med ivern att hela tiden försvåra för nöjesinrättningar och initiativ för att få människor in i centrum var på väg att köra slut på alla oss som älskar städer och dess centrum. Inga kosmetiska ombyggnader kan ändra på det om alla andra signaler visar att man inte vill ha människor i stan.

Återigen. Örebro är inte Detroit. Men grundfrågan hänger ändå ihop. Förortsområdena växer, köpområdena med billighetsvaror utanför stan växer.
Dåliga politiska beslut kan få förödande konsekvenser för en stad.
Se på Västerås som har en halvdöd stenöken i centrum.
Örebro centrum och många av dess affärer blöder men det finns hopp. Motkrafter har satts in.
Jag tror inte på en fullständigt iskall och död stadskärna. Jag lovar. Vi har vaknat i tid.
För jag tror inte att Örebros invånare innerst inne väljer själlösa köpcentrum före en stadskärnas affärs och nöjesutbud om förutsättningarna att nå dessa är på lika villkor.
Det har inte rått lika villkor. Det råder inte lika villkor.
Men arbetet mot det har inletts.

Biograf Roxy-Det alternativa alternativet...

2011-11-13T23:22:00.002+01:00

För några dagar sedan dök det upp små artiklar, notiser, om att flera svenska mellanstora städer saknade biografer som inte enbart är invirade i den amerikanska filmfabriken. Så kallade komplementsbiografer. Städer som nämndes var Halmstad, Gävle och Eskilstuna. Det är rätt sorgligt får man säga.

Själv är jag sparsam med att se på film rent generellt vare sig det är på bio, TV eller från DVD:er. Så jag tänker inte slå mig på bröstet här och påstå att jag är en lojal besökare hos Örebros fanbärare i klassen mer alternativa filmer. Det är alltså inte beroende på mig som Biografen Roxy överlever. Men jag är ändå glad att vi i Örebro kan ståta med en så bra verksamhet som Roxy har.

Roxy har funnits i Centralpalatset vid Olaigatan 19 sedan 1913. Från början hette biografen Röda Kvarn men i och med en ombyggnad 1928 bytte biografen namn till Roxy efter en biograf i New York.
Genom åren har Roxy med jämna mellanrum snyggats till och rustats upp och står idag toppmodern med bland annat en digital projektor av 2k-standard som installerades och invigdes för nästan exakt ett år sedan.
Ägarna har varierat men idag är Roxy en kommunal biograf. Biografen är medlem i nätverket Europa Cinemas som arbetar för att öka antalet europeiska filmer på biograferna.

Vill ni veta mer om biografen och dess verksamhet kan ni gå in på Roxy och läsa om dess historia, verksamhet, filmutbud, priser, konferensmöjligheter och en hel del annat.
Det här något vi måste värna och stödja. Det är ett russin i vår stadskarta.
Jag måste själv bli mycket bättre på det!

Framtidens Örebro: Ett Minimanhattan

2011-11-09T17:26:00.000+01:00

Framtidens Örebro: Ett Minimanhattan

Man brukar säga att man ska tänka brett, i det här fallet uppmanar jag de styrande att tänka högt. Jag vill ha ett Örebro som man ser redan när man passerar Hallsberg söderifrån och Glanshammar österifrån. Ett Örebro som lägger sig över de passerande på motorvägen igenom staden och drar dom in till våra torg och gator i centrum.

Nyårsaftonen 1999, strax innan millenieskiftets magiska sifferdramatik, ljöd klockspelet för första gången. Högst upp i Rådhuset i ena tornet ut mot Stortorget ståtar konstverket format av den bulgariske konstnären Emil Mirtchev.

Sex olika figurer tittar ut, sex olika figurer som på sitt sätt ska symbolisera stadens historia.

Jag stod och såg på det här en dag, sedan stod jag och tittade på informationstavlan där klockspelets figurer och stadens symboler blev presenterade.

Först ut är Vikingen som man funnit lämningar efter på flera ställen i vår stad, bland annat under just Rådhuset. En klar symbol inte bara för vår stad utan även för hela vårt land. Smeden står också där som en symbol för vår historia. Örebros position i gränslandet mellan Bergslagens järnhantering och åkermarkens slätter lockade hit affärsmän och hantverkare som hjälpte till att smida medan järnet var varmt.

Därefter Olaus Petri, reformationens fader, född i Örebro 1493 och sedan lärjunge till Martin Luther och därefter översättare av det Nya testamentet till svenska år 1526.

Nummer fyra i raden är Cajsa Warg vars barndomshem låg alldeles i närheten av Nicolaikyrkan längst upp på Stortorget och granne med Rådhuset. Hon föddes i Örebro 1703 men flyttade tidigt till Stockholm för att arbeta som hushållerska. Känd blev hon genom att ge ut kokboksklassikern ”Hjelpreda I hushållningen för unga Fruentimber.”

En kokbok som skulle komma att revideras och uppdateras många gånger, även efter hennes död. Ytterligare en är Hjalmar Bergman, vår mest berömda författare som bland annat skrev ”Markurells i Wadköping” som är starkt inspirerad av den dåvarande småstadens folkliv här i Örebro. Hans penna berättar historier om människor, familjeliv och relationer på ett sätt som ingen annan. En av Sveriges främsta författare genom alla tider. Allt detta tillhör historien och den sista figuren, symbolen, för staden tillhör vår egen tid. ”Ung kvinna av idag”. En stark, självständig kvinna med engagemang och stark framtidstro, allt enligt konstnären Mitchev.

Modiga Örebro

Så nu stod jag framför informationsskylten utanför bokhandeln Lindhska och funderade över just detta. Framtiden. Örebro och Örebroaren.

Den djupt konservativa och starkt religiöst påverkade staden Örebro håller på att förändras. Men till vad? Vilken berättelse kommer berättas om hundra år, vilken blir nästa figur i Rådhusets klockspel? Ja jag vet förstås inte.

Men varför inte den högt utbildade akademikern som flyttat hit för att gå på vårt Universitet och sedan stannat här för att vår stad sprudlar av kreativ kraft, nyföretagaranda och kaxig, streetsmart storstadsattityd där självförtroende och uppnosighet applåderas ljudligt över gator och torg. Inslutenheten och det interna revirpinkandet är som bortblåst. Nu jobbar alla för Örebros bästa tillsammans.

Kanske blir det en företagare som sett Örebros möjligheter och ovanstående nyföretagaranda och flyttat hit och byggt upp en lokal bas för en global industri.

Eller varför inte en av våra invandrare som flytt från krig, fattigdom och diktatur för att här i Örebro finna en framtid av möjligheter och öppenhet där de tar vår attityd och mentalitet flera steg vidare. En stad som tar tillvara på alla invånares erfarenheter och kunskaper. En modern stad med modiga invånare.

Mod är också det jag önskar från politikerna. Vi har ett stort arbete med att förändra attityder från det ständiga nekandet och försvåringar för entreprenörer och nytänkare.

Vi måste plocka fram en ja-mentalitet som skickar ut slängkyssar till Sverige.

Ja, vilken bra idé! Den provar vi! Vill jag höra de styrande säga.

Vi måste ha modet att stå ensamma och inte gå samma väg som resten av Sveriges städer. Att våga förändra det visuella. Bilden av Örebro. Fotografiet man plockar med hem efter ett besök i staden. I alla år har detta varit Slottet och sämre före-bild kan man förstås ha. Men Slottet står för historien, vi behöver nya moderna fotografier att komplettera bilden med. Framtidens Örebro borde släppa på gamla byggregler och börja bygga på höjden. Ett minimanhattan på den gamla rullstensåsen vid kanten av Närkeslätten. Det vore kaxigt och skulle definitivt sätta Örebro på den så kallade kartan. Snygga stilfulla bostadshus och kontorskomplex tillsammans med vårt vackra kulturarv. Historia och framtid tillsammans. Låt kloka och ansvarstagande arkitekter, politiker och bärare av historien sitta ner och bygga ett Örebro som skiljer sig från alla andra städer i hela Sverige. Ett Örebro man ser redan när man passerar Hallsberg söderifrån och Glanshammar österifrån. Ett Örebro som lägger sig över de passerande på motorvägen igenom staden och drar dom in till våra torg och gator i centrum. När resecentrum sedan byggs om, bygg bort eller bygg in järnvägsspåren som vilda idésprutor redan talat om. För dyrt och svårt pratar andra om och kanske är det så. Om det vet jag lite. Men sälj marken från Centralen och ut till Aspholmen. Bygg ett stråk av skyskrapor hela vägen mellan citykärnan och väster. Koppla ihop stan med Ekersgatan och dra det närmare city som det så länge viskats om. Gör området mellan Vasabron och Vasatorget till en pampig port mot väster med bostäder, kontor, restauranger, butiker och caféer. Bygg en livescen för stadens levande musikliv. Inte för stor men byggd för ändamålet. Detta vore kaxigt om nått. Man brukar säga att man ska tänka brett, i det här fallet uppmanar jag de styrande att tänka högt.

Badplatser mitt i stan

Framtid och historia. Det ska alltid hänga ihop. Jag tänkte på det när jag gick runt på Örebro Läns Museum en dag och hittade ett gammalt fotografi på det gamla Kallbadhuset som låg nere vid Svartån i ena ändan av Nygatan.

”Kallis” invigdes 1908 och hade OS-kval i simning både till olympiaden 1908 i London och till Stockholm 1912. Badet stängdes redan 1952 men berättelser av min far om hur dom, stadsbarnen, badade både där och överallt i stan där Svartån drar fram ut mot Hjälmaren har levt kvar i mig. Varje år ser jag framför mig hur Örebros invånare kan ligga i parker, i stentrapporna bakom Konserthuset eller utanför Gamla teatern och på uppbyggda soldäck och njuta i solen. För att när svetten börjat rinna och värmen blivit lite för påfrestande hoppa i vattnet för att svalka sig. Jag tänker att det vore något makalöst coolt att i en närstående framtid ha hela centrum som badplats. Snacka om ett levande city där alla typer av näringsidkare skulle slå frivolter av lycka. Ett city där stadens invånare och turister skulle kunna mötas hela vägen från den avslappnade soldränkta dagen med shopping, glassätande, badande och lek till restaurangernas, barernas och nattklubbarnas nattpass. Skulle vi bli unika i Sverige då? Jag vet faktiskt inte. Men jag har aldrig hört om en stad av Örebros storlek och som inte ligger vid havet som haft bad nästan ända in mot Rådhusets bastanta dörrar.

Satsa ett överdåd av pengar och resurser på att rena ån. Inte det duttande vi sett de senaste åren. Bygg ett nytt modernt Kallbadhus nära city med bastu och rekreationsutrymmen även för vinterbad när man ändå är igång. Bygg små bryggor runt Strömpis, Frimis och vid NA-borgen. Utanför Slottet finns ju redan det nybyggda stora soldäcket. Visst vore det läckert? Vilken stad. Vem skulle inte vilja bo här?

Då skulle inte Örebroarna behöva åka onödiga mil till Nora, Askersund, Leken eller långt ut i Hjälmaren för att njuta av sol och bad i naturvatten.

Svartån är Örebros blodomlopp och dess puls måste utnyttjas mycket mer än idag då den mest ligger och skäms i dy och rostiga cyklar.

Örebro-Sjöstaden

Precis som att vi måste närma oss Hjälmaren mycket mer. När jag kör förbi statsgränsskyltarna in mot Örebro vill jag i framtiden läsa: Örebro-Sjöstaden.

Många vet knappt att vår stad har närheten till Hjälmaren. Bygg en stor Marina ute vid Hemfjärden. Bygg bostadshus, hotell och restauranger och cykeluthyrning. Bygg bryggor och promenadstråk med utsiktsbänkar där man kan sitta hand i hand och titta på solnedgången. Locka seglarfolket vid Mälaren och runt Stockholm att segla anrika gamla leder ända fram till historiska händelser inne i Örebro Slott. Vill man inte segla hela vägen in så stannar man i marinan och den mysiga avslappnade hamnen för att ta den hypermoderna utbyggda kollektivtrafikslinjen, som tar besökarna rakt in i centrum på mindre än tio minuter. Kanske ett stopp på vägen i närheten av Stadsparken. Det skulle plötsligt göra Örebro till en sjönära stad på riktigt. Då har vi Naturens Hus, grillplatser och friluftspromenader på ena sidan av Svartåns utflöde, det marina livet på den andra och till sist den kollektiva direktlinjen rakt in i hjärtat av staden.

Ge oss små butiker med själ

En levande stad full av intressanta människor där fastighetsägarna varit lika modiga som politikerna. Att för stadens bästa bygga en stadskärna fylld av små butiker med udda och annorlunda varor som inte de stora köpcentrumens tuffa hyresvillkor klarar av att inhysa. Små butiker med karaktär där Örebroare själva lever ut sina drömmar om en egen verksamhet i en levande stadskärna full med folkmyller. Små butiker som lockar in invånare och besökare in i staden istället för ut till de själlösa handelspalatsen långt utanför. Bygg ett centrum med Örebroare för Örebroare och inte bara stora kedjebutiker som enbart räknar i torra excellark utan känsla för staden de verkar i då om det inte funkar bara packar ihop och drar vidare som Zara en gång gjorde i Krämaren.

Ska vi få en intressant stadskärna ska man begränsa de stora kedjorna och istället, tillsammans med det lokala näringslivet, arbeta stenhårt för att de lokala handlarna ska kunna överleva och frodas. Samarbete är vad som behövs, inte superamerikansk kommersialism. Jag skulle vilja se en stad där man har modet att sänka kostnader och bättra på villkoren för att locka bilarna in i de nu nästan tomma p-husen. Jag vill sedan se dessa p-hus förvandlas till något helt annat än mörka gråa betongytor som enbart ger associationer till otrygga miljöer i otäcka kriminalfilmer. Det måste gå att göra parkeringshusen mer välkomnande, det måste gå att göra dom öppnare med större ytor för manövrering av de bilar som ska parkeras där inne. Dyra garage, trånga och ogästvänliga garage lockar ingen in i dom och det förlorar vi alla på. Jag är helt övertygad om att vi alla kan sluta oss samman och arbeta för Örebro och Örebroarnas bästa. Att när vi fått det unika och charmiga city alla vill ha också står upp för det genom att besöka och handla i dessa butiker. Då ser framtiden ljus ut, då är centrala Örebro en av Sveriges bästa och vackraste platser att vara på.

Då kommer även tillfälliga besökare och turister att stanna inne i vår unika stadskärna.

När detta är sagt tar jag för givet att Norrcity redan står stolt och modernt i arkitekt Jerker Söderlinds anda. Den hypade stadsplaneraren som frälste åtminstone mig och rätt många andra för något år sedan med sitt Business District Koncept. Tankar angående Örebros ”framsida” och huvudled in i stadens centrum. Ett område helt väsensskilt ifrån Södercity.

Jag förutsätter också att politikerna på allvar tagit tag i kollektivtrafikens fiasko de senaste åren och vid det här laget byggt ut den till den självklarhet att alla linjer från ytterområdena går rakt in i city för att mötas där även människor kan mötas. Det är ju det en stads hjärta och lungor är till för. Att mötas, samtala och bygga en stark samhörighet som gör oss stolta och starka tillsammans. En framtidsstad övriga Sverige bara kan drömma om.

Texten är publicerad för Utmärkt Örebro!

Örnsro IP-Klassisk fotbollsmark

2011-11-07T11:46:00.001+01:00

Det här är egentligen fiendeland för en gammal BK Forward-spelare. Nu spelar förvisso inte Karlslunds IF här längre men för mig är idrottsplatsen för alltid förknippad med det rödblå laget.

Jag parkerade bilen utanför planket vid denna anrika idrottsplats för någon vecka sedan och vandrade förbi porten och gräsmattan där det gamla ballongtältet en gång stod. Det är, eller var, en av stans mysigaste fotbollsplatser. Mina föräldrar hade en liten sliten kiosk här när jag var liten. Det såldes godis, dricka och tidningar men jag tror aldrig att den gick med någon större vinst. Fast den lilla trånga träbyggnaden var charmig och så länge det pågick idrottsaktivitet i området var det ändå en viss ruljans.

Jag hängde ofta där istället för att vara hemma. Smög omkring runt A-planen och kollade träningar med Karlslunds A-lag, ibland lekte jag sakletare i buskarna ut mot Svartån eller invid staketet mot kolonilotterna. Höjdpunkterna var när laget hade skotträning och sköt mot målet som stod en trettio meter ifrån det då för mig väldigt höga planket mot industriområdet.
Jag brukade klättra upp på staketet och dingla med benen fram tills skotten började vina runt mitt huvud, över planket och ut på bilarna som stod parkerade eller for förbi på Idrottsvägen utanför.
Då sprang jag efter bollarna och sparkade tillbaka dom över planket och in på planen igen, men eftersom dom sköt så dåligt och inte hade koll på bollarna så brukade jag låta rulla in en boll då och då i ett buskage där ingen letade. På så sätt hade jag alltid fräscha bollar när jag kom tillbaka till hemmaplan på Trängens IP på andra sidan ån.

Örnsro Idrottsplats är inte längre charmig, inte ens mysig utan bara sliten och ful. Det är lite sorgligt.
Jag tror att det ska byggas bostadshus här i framtiden. Kanske inte över hela området, jag är osäker på det.
Karlslunds IF HFK flyttade sin verksamhet till en nybyggd, funktionell men själlös konstgräsarena vid Rosta Gärde för ett par år sedan. På Örnsro spelar Örebro Syrianska för tillfället.

Det enda med själ kvar på hela området är Villa Örnsro där det gamla Adler´s Kafé låg utmed Svartåns kant. Ossian Adler donerade jorden runt huset till staden när han flyttade från huset med förbehållet att det skulle anläggas en idrottsplats. Drygt hundra år senare kan kanske den gamla idrottsplatsen vara på väg att förlora sin sista match.

Törnqvist Hattar 100 år

2011-11-04T15:47:00.000+01:00

Den här bloggen kommer med jämna mellanrum lyfta fram butiker, kaféer, restauranger, nöjeslokaler, hotell och så vidare. Alla är sådana som jag tycker förtjänar det av olika anledningar.

Törnqvist hattar är en genuin affär som funnits på samma gata sedan 1911 då det officiella namnet var Hilda Törnqvist hattar. Hilda efter den kvinna som startade affären.
Från början såldes hattar och pälsar. Numer är hattarna fortfarande det primära där dom starkt dominerar utrymmet i lokalen men mössor, handskar, scarves och halsdukar går också att finna.

Butiken firar alltså hundra år i år och har precis i oktober haft jubileum och sitt erbjudandeparty i i lokalen på Engelbrektsgatan 6 vid Fiskartorget.
Inredningen är fortfarande den samma sedan 1956 och det känns på något sätt ganska coolt.
Törnqvist hattar är en av kanske en handfull specialiserade och rena hattbutiker som finns kvar i landet och jag är en aning svag för den typen av specialinrättningar.
Stället är värt ett besök vare sig ni handlar eller inte. Men handla gärna.
Vi vill väl att butiken ska finnas i ytterligare hundra år

Hemsida: Törnqvist Hattar

Porten från Norr

2011-11-03T21:50:00.000+01:00

Porten från Norr

Man ska inte döma ut saker innan de är klara. Men jag blir lätt orolig av att se utvecklingen av det nya Rättscentrum vid den norra infarten. Detta är alltså det första besökare i Örebro får se när dom rullar in mot centrum. För mig känns det mer som att man bygger ett skyddsfort för att hålla folk borta istället för att välkomna våra besökare. Å på sätt och vis är det ju ett fort i och med att byggnaden hängs ihop med polishuset och häktet. Jag förstår verkligen tanken när det kommer till ändamålet men på en sådan attraktiv och viktig tomt borde man väl ändå lagt in även en mer välkomnande estetik.
I min värld hade jag gärna sett en stor transparent glasbyggnad på den tomten. En byggnad som liksom bjuder in besökarna till sitt vardagsrum, en byggnad som öppnar upp vår stad.

Torghandeln i Örebro Centrum

2011-11-01T22:43:00.000+01:00

Stortorget Örebro

Så här skrev City Örebros VD Stina Storm i ett svar på Facebook där jag lagt in ovanstående bild ifrån en lönefredag i oktober.

Tack för den!!! Men håll i er, även om City Örebro inte får bestämma kvaliteten på torghandeln-så har vi envist lobbat i denna fråga, tre års intensivt tjat kanske lönar sig till slut..., vi får se om man till slut rent politiskt är beredda att ta lite tuffare beslut gällande torghandelns gestaltning och kvaliteter. Vi ger inte upp utan fortsätter att jobba för trevlig torghandel, utan bilar och med bättre kvaliteter. Det tar dock oerhört mkt mer tid än vad jag kunde ana när jag började på city- I mitt jobb tränas min otåliga själ i tålamod...

Go Stina!!(Min anteckning!)

Så här skrev Björn Sundin(Socialdemokratiskt Kommunalråd) på sin blogg där Norrcity och Järntorget diskuterades på ett möte för någon vecka sedan.

”Bättre ordning på torghandeln! Gestaltningsprogram och kvalitetspolicy för torgen måste gälla”. Vi har gett förvaltningen i uppdrag att uppdatera kvalitetsprogrammet för bland annat Järntorget så att vi kan komma vidare med diskussionen om utformning av till exempel torgstånd.
”Ta bort tillstånd från torghandlare som parkerar på torget”. Bra idé – det är inte meningen att varubilen ska stå uppställd bredvid torgståndet (och torgståndet bör för övrigt se vettigt ut).
”Kolla så att torghandlarna har F-skattsedel och att det handlar om schysst konkurrens – innan man ger tillstånd…”.Jo, det borde vara självklart. Jag ska ta reda på mer om hur det går till när vi ger tillstånd för torghandel.
”Bygg permanenta torgbodar, som passar in i miljön.”Diskussionen pågår.

Så här tycker jag i frågan.

Jag läser orden förslag, bra idé, diskussionen pågår... Suck.

Är det inte det den har gjort i flera år nu? Cityhandeln har trampat vatten hur länge som helst och just torghandeln är en del av det som skulle kunna locka människor tillbaka in till stan.

Hur svårt kan det vara att ta ett kommunalt beslut och styra upp torghandeln. Släng ut all nostalgi där bönder med egensnickrade små bord och vingliga ställningar tar plats, släng bort alla rostiga gamla skitbilar som förfular de offentliga torgen, släng bort all presenning, campingstolpar och oattraktivt krimskrams som väldigt, väldigt få vill ha. Är det någon som någonsin sett folk handla på dessa ställen? Förutom några morgonpigga pensionärer och en och annan möhippa.

Å dessa skruttiga munkvagnar, korvvagnar och de fula glasskioskerna på sommaren. Varför?

Alla dessa så kallade näringsidkare borde få betala straffavgifter för att dom skrämmer bort människorna från stan. Utöver de vanliga avgifterna.

Så politiker:

Ställ krav. Våga tala om hur ni vill ha det.

Visa oss inte bara visioner utan ge oss ett beslut någon gång.

Björn Sundin: Diskutera inte mer, fundera inte ett varv till.

Ja, det kommer säkert storma lite grann. Nerikes Allehanda kommer leta upp några förnärmade och ledsna själar som tror att det fortfarande är 1938 och som kommer gråta ut i tidningen.

Som alltid vid förändringar. Men om ni bara tar hand om dom och förklarar att dom får vara med om dom bara ställer upp på de nya kraven så blir nog allt bra.

Sedan kan vi alla ta varandra i händerna och sjunga:

"We shall overcome..."

Å Stina Storm:

Fortsätt kämpa! I den här frågan är jag med dig hela vägen.

Lampnazisten går i graven...

2011-10-29T20:33:00.000+02:00

För dom som följde komediserien Seinfeld misstänker jag att episoden med The Soup Nazi är en av de mest populära, eller åtminstone en av de mest kända. Ni vet avsnittet med den otrevlige och arga mannen som sålde soppa ifrån en vagn. Folk stod i kö för att bli förolämpade och dom njöt av det. Eller kanske var det bara så att sopporna var så oerhört goda att dom accepterade förolämpningarna. Kommer inte helt ihåg.

I veckan kom den tråkiga nyheten att Örebros motsvarighet till The Soup Nazi tyvärr har gått i konkurs och snart lägger ner sin business. Jag har valt att kalla honom för Lampnazisten.
Vet inte hur många år han har drivit sin lampaffär inne i den helt färglösa och döda gallerian vid nedre delen av Stortorget. Affären måste vara den enda lampaffären i Sverige som knappt har en enda lampa tänd när man kommer in i butiken. Jag har aldrig sett några kunder i butiken som inte inbjuder till köp överhuvudtaget. Och innehavaren är den mest otrevliga och icke serviceinriktade jag någonsin mött i detta land. Så varför handlar man där då?

Först började jag gå dit för att han hade dyra speciallampor till en bar jag hade och inga andra i stan hade sådana glödlampor i lager. Varje gång man kom dit kom han ut ifrån något litet rum längst in i lokalen och frustade som om man kom och störde mitt i en familjemiddag.
-Jaha, vad fan vill du då...? Va känslan man fick när han kom fram till disken.
Ville man betala med kort suckade han stort. Betalade man kontant suckade han också stort och ville aldrig ge än ett kvitto om man inte sa till. Ville man bara köpa en eller två lampor som inte kostade så mycket blev hans axlar till en hängbjörk och pannan slog ner i disken. Typ "What the fuck!

Jag tänkte sluta handla hos honom. Men efter ett tag började det bli en sport att gå dit och nästan bli utskälld varje gång. När jag sedan hörde att nästan alla som varit där tyckte att han verkligen var stans suraste handlare blev det ännu roligare att gå dit. En liten show över livets mesta djävligheter.
Det var som om man störde honom vid varje köp och då ville jag liksom dit och störa honom igen från det han höll på med inne på sitt lilla kontor, vad nu det var. Korsord kanske.

Ändå är det min vän Räven som har de bästa historierna om Lampnazisten.
En gång kom han in med ett lysrör i handen som han visade upp för Lampnazisten som tog det i handen, läste på det och kastade det i en tunna så att det sprutade splitter.
-Va gör du, skrek Räven.
-Vadå?
-Lysröret var ju helt.
Lampnazisten kollade på lysröret och sa:
-Inte nu längre...
Å inte fick Räven ersättning för det heller.

En annan gång kom Räven inspringande strax innan sex på kvällen med ytterligare ett lysrör.
-Har du sånna här?
-Visst sa han och plockade fram ett lika stort lysrör men i en helt annan färg.
-Det är ju inte ett likadant, sa Räven.-
-Nä det är det visst inte sa Lampnazzen och visslade...
Räven suckade.
-Okej, jag tar det här ändå. Sedan lämnade han fram ett kort för betalning.
-Jag har redan slagit ut kassan, sa Lampnazisten.
Räven letade efter kontanter i sina fickor men hittade inga.
-Jag springer över till mataffären och fixar kontanter, sa Räven.
-Jag stänger nu, sa Lampnazisten.
- Men va fan, vill du sälja eller inte, sa Räven och slog ut med armarna.
Lampnazisten grymtade å sa okej då. Snabba dig.
Räven drog iväg och Lampnazisten slog igen de genomskinliga dragdörrarna och tryckte nosen mot rutan och följde Rävens steg in i butiken, genom butiken och ut genom kassan.
Räven slängde över kontanterna och väntade på kvittot.
-Jag har slagit ut kassan sa Lampnazisten igen och tryckte ner sedlarna i ena fickan.

Nu är snart allting över och av någon mycket märklig anledning kommer jag att sakna att gå till Lampaffären och mötas av denne man som aldrig gått på några säljkurser.

Information om Vågens butiker?

2011-10-27T23:36:00.001+02:00

Det finns drygt 30 butiker och två kaféer inne i den relativt nyrenoverade Galleria Vågen mellan Kungsgatan och Våghustorget. På den här skylten är 17 exponerade. Likadant ser det ut på en skylt som ligger ut mot Rudbecksgatan. Inte vet jag hur många som tittar på de här tavlorna men inte ser det speciellt snyggt ut som det gör nu. Vore jag dessutom handlare inne i gallerian så skulle jag naturligtvis väldigt gärna få bli exponerad de få platser som talar om vad som finns inne i det gamla Åhlenshuset.

Cityhandeln går trögt, alla små detaljer för att få igång den igen är viktiga. Eftersom politikerna(host miljöpartiet)har gjort allt för att sabba handeln så får alla som bryr sig jobba dubbelt så hårt för att få igång det. Det är ett favoritämne för mig som ni kommer få läsa spaltmeter om här på denna blogg. Vi måste reclaim the cityhandel. Bilden ovan med uteblivna skyltar lär inte vända på det här men det är en liten, liten detalj som jag tycker ägaren till Gallerian borde fixa till. För sina hyresgästers skull.
Eller har dom valt att avstå? Kostar det pengar de inte vill betala? Det borde vara krav på att alla ska vara med. För Galleria Vågens skull, för hyresgästernas skull, för kundernas skull.

Landstingets Kulturpris 2011 går till...

2011-10-27T11:57:00.000+02:00

Anders Damberg

Det här är Anders Damberg. Skivbutiksägare och konsertarrangör i Örebro. Han är en av personerna bakom musikfestivalen "Live at Heart" som hade sitt andra arrangörsår i slutet av september.
Festivalen är en rakt av snodd idé från den legendariska South by southwest-festivalen i Austin Texas.
Men det är det ingen som bryr sig om. Alla bra idéer är snodda på det ena eller andra sättet.
För det här initiativet har Anders nu fått Landstingets kulturpris 2011.
50.000 pix samt en bronsstatyett är belöningen. Bra jobbat Anders. Det är du värd.
Örebro är en stor musikstad och du är en av dess främsta fanbärare.
Läs mer om festivalen på Live at heart

Fuskisens bikt

2011-10-26T18:19:00.000+02:00

Så kom han då till sist. Håkan Juholt. Socialdemokraternas partiledare som virvlat runt i en torktumlare de senaste veckorna enligt sina egna ord. Idag strax efter 16.00 anlände hans förlåtturné Våghustorget i Örebro.

Där gick han igenom alla anklagelser från mediadrevet ett efter ett och slutsummeringen blev ungefär att han gjort fel, men bara ett, och det bad han om ursäkt för. Även om det felet var i god tro efter som ingen reagerat på det felet sedan början av 2000-talet. Allt det andra var skarvningar och skumma överdrifter.
Ska vi tro Juholt så är allt lugnt. I hans maratonlopp mot nästa val så har inget hänt mer än att mediadrevet har skjutit sig själva i foten. Kanske lyssnade åhörarna på honom, kanske fick han syndens förlåtelse.
Det får vi väl se när förlåtturnén är över och när han börjar prata politik igen...

Tänj ut ditt steg...

2011-10-26T12:40:00.001+02:00

Det här en del av en pr film som gjordes på uppdrag av Örebro Kommun 2002 för att locka folk till vår region. Det sägs att filmen hade en miljonbudget till sitt förfogande. Just det här klippet handlar inte så mycket om just Örebro stad men den sätter någon sorts standard för hur regionen ska uppfattas. Jag har tyvärr inte lyckats få fram själva Örebrosekvensen i filmen där Magnus Sjögren spelar och sjunger. Filmen blev visst prisad på något sätt. Själv kan jag väl säga att jag inte blir så där hysteriskt lockad av filmen. Tycker mer att tonen i detta klipp säger det mesta om varför Örebro tidigare inte har lockat människor hit eller ens se åt vårt håll.

Men okej. Det har snart gått tolv år. Örebro förändras om än väldigt långsamt.

Men denna film känns verkligen som en parodi. Först trodde jag att det var Galenskaparna som sjöng.

Vad tycker ni? Lockande?

Med sommarcity i backspegeln

2011-10-25T23:52:00.000+02:00

Open art utställningen i centrala Örebro med den gula kaninen på rygg på Stortorget som kronan på verket var verkligen en stor succé sommaren 2011. Väldigt många är stolta över det projektet. Bra jobbat! Jag tyckte det var en fantastisk utställning som jag hoppas kommer tillbaka.

Men i skymundan har en helt annan show spelats upp. De vackra torgens show. Jag överlåter till er att bedöma kvaliteten på den showen. Vissa säger att den är framsprungen ur en politisk grön våg men jag vet inte helt säkert. Man kan aldrig vara säker. Men...

Flytten tillbaka till stan

2011-10-25T17:27:00.000+02:00

I tio år var jag borta från Örebro under mina år som professionell fotbollspelare. År som var välbehövliga, ja rent utsagt avgörande för min utveckling som människa. Hade jag stannat hade jag kvävts. Örebro var kvävande på den tiden, lågt i tak och en mentalitet att ingen jävel skulle få sticka ut från mängden. Det smittade även fotbollens värld vilken var den jag levde i större delen av dygnet.

Alla skulle rätta in sig i det anonyma kollektiva gråsosseledet. Moralismen firade stora triumfer i denna frireligiösa region samtidigt som staden mest såg in på sig själv på ett självgott sätt istället för att se ut över Sverige och söka intryck. Denna mentalitet har gjort så att Örebro vandrat i dödsskuggans dal i allt för många år redan. Vi har varken synts eller hörts genom flera decennier. Ingen har brytt sig om oss.

Även om en hel del av ovanstående egenskaper fortfarande ligger och skaver som ett litet, litet infekterat sår så är Örebro verkligen på gång att bli någonting annat. Krafter finns numer för förändring i attityder och mentalitet. Inflyttningen är stor så snart kan vi inte värja oss längre från påverkan utifrån vare sig vi vill det eller inte. Ett generationsskifte har genomförts i politiken vilket var välbehövligt, även på andra håll är maktbalansen i gungning. Fortfarande sitter det bromsklossar på olika maktbaser i stan men det kommer att förändras om utvecklingen fortsätter i samma riktning som nu vilket den kommer att göra eftersom motsatsen betyder stagnation. Det är här jag vill vara med och påverka.

Inbillar mig förvisso inte att denna blogg kommer att förändra något stort men det är inte det enda jag gör och det kommer jag berätta om. Detta är mer en bas att sätta ner tankar, irritera lite, hylla och ha kul. Ett litet bidrag i det stora maskineriet att visa upp vår stad, min stad. Dess brister och fördelar genom mina ögon, öron och mun. Det blir ris och ros, pisk och smekningar, bråk och kärlek. Precis som livet i övrigt.

Jag tycker mycket om alla de städer jag bott i genom åren. Norrköping, Dalian i Kina, Stavanger och Göteborg. Till dessa åker jag mer än gärna tillbaka när som helst jag får möjligheten. Det är hemma på ett sätt men ändå inte. Jag flyttade till Örebro för tryggheten efter många års flackande. Jag behövde en lugn bas att börja om på efter fotbollskarriären. Jag flyttade inte hem för människornas skull om jag ska vara ärlig. Jag flyttade för att Örebro är hemma på riktigt. Här kan jag alla gator och torg, gränder och parker.
Den här bloggen är en kärleksförklaring till en plats jag vill ska bli ännu bättre. Men man kan aldrig vara säker på att jag kommer bo här för alltid. Men så längre jag gör det kommer jag att ha en åsikt om det som händer och det jag ser. På denna blogg eller i nått annat sammanhang. Va säkra på det.

Det var i Markbacken allt började

2011-10-24T23:45:00.000+02:00

Den här bilden är ifrån Markbackens Centrum någon gång under 70-talet.

Som alla miljonprogramsområden som byggdes under 60-talet fanns all tillgänglig service att få i dessa små enklaver i städerna.

Skyltarna på bilden visar med största tydlighet en del av den servicen som sedan länge är borta ifrån samma områden. Nåväl.

Här började jag mitt liv i Örebro. Här växte jag upp.

Flyttade gjorde jag inte förrän efter militärtjänstgöringen 1987.

På något sätt känns det bra att vi börjar där. Vart detta sedan tar vägen har jag ingen aning om.

Men det vore kul om ni är med på resan.